Böjningsformer av verbet 'att Ã¥tervända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3uudu
أَعُودُ
jag - nutid
3udtu
عُدتُ
jag - dåtid
'a3uda
أَعُدَ
jag - subjunktiv
'a3ud
أَعُد
jag - jussiv
du (m)
ta3uudu
تَعُودُ
du (m) - nutid
3udta
عُدتَ
du (m) - dåtid
ta3uda
تَعُدَ
du (m) - subjunktiv
ta3ud
تَعُد
du (m) - jussiv
du (f)
ta3uudiina
تَعُودِينَ
du (f) - nutid
3udti
عُدتِ
du (f) - dåtid
ta3uudii
تَعُودِي
du (f) - subjunktiv
ta3uudii
تَعُودِي
du (f) - jussiv
han
ya3uudu
يَعُودُ
han - nutid
3aada
عَادَ
han - dåtid
ya3uda
يَعُدَ
han - subjunktiv
ya3ud
يَعُد
han - jussiv
hon
ta3uudu
تَعُودُ
hon - nutid
3aadat
عَادَت
hon - dåtid
ta3uda
تَعُدَ
hon - subjunktiv
ta3ud
تَعُد
hon - jussiv
vi
na3uudu
نَعُودُ
vi - nutid
3udnaa
عُدنَا
vi - dåtid
na3uda
نَعُدَ
vi - subjunktiv
na3ud
نَعُد
vi - jussiv
ni (m)
ta3uuduuna
تَعُودُونَ
ni (m) - nutid
3udtum
عُدتُم
ni (m) - dåtid
ta3uuduu
تَعُودُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3uuduu
تَعُودُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3udna
تَعُدنَ
ni (f) - nutid
3udtunna
عُدتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3udna
تَعُدنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3udna
تَعُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3uuduuna
يَعُودُونَ
de (m) - nutid
3aaduu
عَادُوا
de (m) - dåtid
ya3uuduu
يَعُودُوا
de (m) - subjunktiv
ya3uuduu
يَعُودُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3udna
يَعُدنَ
de (f) - nutid
3udna
عُدنَ
de (f) - dåtid
ya3udna
يَعُدنَ
de (f) - subjunktiv
ya3udna
يَعُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3uudaani
تَعُودَانِ
ni två - nutid
3udtumaa
عُدتُمَا
ni två - dåtid
ta3udaa
تَعُدَا
ni två - subjunktiv
ta3udaa
تَعُدَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3uudaani
يَعُودَانِ
de två (m) - nutid
3udaa
عُدَا
de två (m) - dåtid
ya3udaa
يَعُدَا
de två (m) - subjunktiv
ya3udaa
يَعُدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3uudaani
تَعُودَانِ
de två (f) - nutid
3udataa
عُدَتَا
de två (f) - dåtid
ta3udaa
تَعُدَا
de två (f) - subjunktiv
ta3udaa
تَعُدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3ud
عُد
du (m) - imperativ
du (f)
3uudii
عُودِي
du (f) - imperativ
du (dual)
3uudaa
عُودَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3uuduu
عُودُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
3udna
عُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.