Böjningsformer av verbet 'att ta bort'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ub3idu
أُبعِدُ
jag - nutid
'ab3adtu
أَبعَدتُ
jag - dåtid
'ub3id
أُبعِد
jag - subjunktiv
'ub3id
أُبعِد
jag - jussiv
du (m)
tub3idu
تُبعِدُ
du (m) - nutid
'ab3adta
أَبعَدتَ
du (m) - dåtid
tub3id
تُبعِد
du (m) - subjunktiv
tub3id
تُبعِد
du (m) - jussiv
du (f)
tub3idiina
تُبعِدِينَ
du (f) - nutid
'ab3adti
أَبعَدتِ
du (f) - dåtid
tub3idii
تُبعِدِي
du (f) - subjunktiv
tub3idii
تُبعِدِي
du (f) - jussiv
han
yub3idu
يُبعِدُ
han - nutid
'ab3ada
أَبعَدَ
han - dåtid
yub3id
يُبعِد
han - subjunktiv
yub3id
يُبعِد
han - jussiv
hon
tub3idu
تُبعِدُ
hon - nutid
'ab3adat
أَبعَدَت
hon - dåtid
tub3id
تُبعِد
hon - subjunktiv
tub3id
تُبعِد
hon - jussiv
vi
nub3idu
نُبعِدُ
vi - nutid
'ab3adnaa
أَبعَدنَا
vi - dåtid
nub3id
نُبعِد
vi - subjunktiv
nub3id
نُبعِد
vi - jussiv
ni (m)
tub3iduuna
تُبعِدُونَ
ni (m) - nutid
'ab3adtum
أَبعَدتُم
ni (m) - dåtid
tub3iduu
تُبعِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tub3iduu
تُبعِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tub3idna
تُبعِدنَ
ni (f) - nutid
'ab3adtunna
أَبعَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tub3idna
تُبعِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tub3idna
تُبعِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yub3iduuna
يُبعِدُونَ
de (m) - nutid
'ab3aduu
أَبعَدُوا
de (m) - dåtid
yub3iduu
يُبعِدُوا
de (m) - subjunktiv
yub3iduu
يُبعِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yub3idna
يُبعِدنَ
de (f) - nutid
'ab3adna
أَبعَدنَ
de (f) - dåtid
yub3idna
يُبعِدنَ
de (f) - subjunktiv
yub3idna
يُبعِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tub3idaani
تُبعِدَانِ
ni två - nutid
'ab3adtumaa
أَبعَدتُمَا
ni två - dåtid
tub3idaa
تُبعِدَا
ni två - subjunktiv
tub3idaa
تُبعِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yub3idaani
يُبعِدَانِ
de två (m) - nutid
'ab3adaa
أَبعَدَا
de två (m) - dåtid
yub3idaa
يُبعِدَا
de två (m) - subjunktiv
yub3idaa
يُبعِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tub3idaani
تُبعِدَانِ
de två (f) - nutid
'ab3adataa
أَبعَدَتَا
de två (f) - dåtid
tub3idaa
تُبعِدَا
de två (f) - subjunktiv
tub3idaa
تُبعِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.