Böjningsformer av verbet 'att bli kort'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqSuru
أَقصُرُ
jag - nutid
qaSurtu
قَصُرتُ
jag - dåtid
'aqSura
أَقصُرَ
jag - subjunktiv
'aqSur
أَقصُر
jag - jussiv
du (m)
taqSuru
تَقصُرُ
du (m) - nutid
qaSurta
قَصُرتَ
du (m) - dåtid
taqSura
تَقصُرَ
du (m) - subjunktiv
taqSur
تَقصُر
du (m) - jussiv
du (f)
taqSuriina
تَقصُرِينَ
du (f) - nutid
qaSurti
قَصُرتِ
du (f) - dåtid
taqSurii
تَقصُرِي
du (f) - subjunktiv
taqSurii
تَقصُرِي
du (f) - jussiv
han
yaqSuru
يَقصُرُ
han - nutid
qaSura
قَصُرَ
han - dåtid
yaqSura
يَقصُرَ
han - subjunktiv
yaqSur
يَقصُر
han - jussiv
hon
taqSuru
تَقصُرُ
hon - nutid
qaSurat
قَصُرَت
hon - dåtid
taqSura
تَقصُرَ
hon - subjunktiv
taqSur
تَقصُر
hon - jussiv
vi
naqSuru
نَقصُرُ
vi - nutid
qaSurnaa
قَصُرنَا
vi - dåtid
naqSura
نَقصُرَ
vi - subjunktiv
naqSur
نَقصُر
vi - jussiv
ni (m)
taqSuruuna
تَقصُرُونَ
ni (m) - nutid
qaSurtum
قَصُرتُم
ni (m) - dåtid
taqSuruu
تَقصُرُوا
ni (m) - subjunktiv
taqSuruu
تَقصُرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqSurna
تَقصُرنَ
ni (f) - nutid
qaSurtunna
قَصُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqSurna
تَقصُرنَ
ni (f) - subjunktiv
taqSurna
تَقصُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqSuruuna
يَقصُرُونَ
de (m) - nutid
qaSuruu
قَصُرُوا
de (m) - dåtid
yaqSuruu
يَقصُرُوا
de (m) - subjunktiv
yaqSuruu
يَقصُرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqSurna
يَقصُرنَ
de (f) - nutid
qaSurna
قَصُرنَ
de (f) - dåtid
yaqSurna
يَقصُرنَ
de (f) - subjunktiv
yaqSurna
يَقصُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqSuraani
تَقصُرَانِ
ni två - nutid
qaSurtumaa
قَصُرتُمَا
ni två - dåtid
taqSuraa
تَقصُرَا
ni två - subjunktiv
taqSuraa
تَقصُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqSuraani
يَقصُرَانِ
de två (m) - nutid
qaSuraa
قَصُرَا
de två (m) - dåtid
yaqSuraa
يَقصُرَا
de två (m) - subjunktiv
yaqSuraa
يَقصُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqSuraani
تَقصُرَانِ
de två (f) - nutid
qaSurataa
قَصُرَتَا
de två (f) - dåtid
taqSuraa
تَقصُرَا
de två (f) - subjunktiv
taqSuraa
تَقصُرَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'uqSur
أُقصُر
du (m) - imperativ
du (f)
'uqSurii
أُقصُرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uqSuraa
أُقصُرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uqSuruu
أُقصُرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uqSurna
أُقصُرنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.