Böjningsformer av verbet 'att växa, öka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'akburu
أَكبُرُ
jag - nutid
kaburtu
كَبُرتُ
jag - dåtid
'akbura
أَكبُرَ
jag - subjunktiv
'akbur
أَكبُر
jag - jussiv
du (m)
takburu
تَكبُرُ
du (m) - nutid
kaburta
كَبُرتَ
du (m) - dåtid
takbura
تَكبُرَ
du (m) - subjunktiv
takbur
تَكبُر
du (m) - jussiv
du (f)
takburiina
تَكبُرِينَ
du (f) - nutid
kaburti
كَبُرتِ
du (f) - dåtid
takburii
تَكبُرِي
du (f) - subjunktiv
takburii
تَكبُرِي
du (f) - jussiv
han
yakburu
يَكبُرُ
han - nutid
kabura
كَبُرَ
han - dåtid
yakbura
يَكبُرَ
han - subjunktiv
yakbur
يَكبُر
han - jussiv
hon
takburu
تَكبُرُ
hon - nutid
kaburat
كَبُرَت
hon - dåtid
takbura
تَكبُرَ
hon - subjunktiv
takbur
تَكبُر
hon - jussiv
vi
nakburu
نَكبُرُ
vi - nutid
kaburnaa
كَبُرنَا
vi - dåtid
nakbura
نَكبُرَ
vi - subjunktiv
nakbur
نَكبُر
vi - jussiv
ni (m)
takburuuna
تَكبُرُونَ
ni (m) - nutid
kaburtum
كَبُرتُم
ni (m) - dåtid
takburuu
تَكبُرُوا
ni (m) - subjunktiv
takburuu
تَكبُرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
takburna
تَكبُرنَ
ni (f) - nutid
kaburtunna
كَبُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
takburna
تَكبُرنَ
ni (f) - subjunktiv
takburna
تَكبُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yakburuuna
يَكبُرُونَ
de (m) - nutid
kaburuu
كَبُرُوا
de (m) - dåtid
yakburuu
يَكبُرُوا
de (m) - subjunktiv
yakburuu
يَكبُرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yakburna
يَكبُرنَ
de (f) - nutid
kaburna
كَبُرنَ
de (f) - dåtid
yakburna
يَكبُرنَ
de (f) - subjunktiv
yakburna
يَكبُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
takburaani
تَكبُرَانِ
ni två - nutid
kaburtumaa
كَبُرتُمَا
ni två - dåtid
takburaa
تَكبُرَا
ni två - subjunktiv
takburaa
تَكبُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yakburaani
يَكبُرَانِ
de två (m) - nutid
kaburaa
كَبُرَا
de två (m) - dåtid
yakburaa
يَكبُرَا
de två (m) - subjunktiv
yakburaa
يَكبُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
takburaani
تَكبُرَانِ
de två (f) - nutid
kaburataa
كَبُرَتَا
de två (f) - dåtid
takburaa
تَكبُرَا
de två (f) - subjunktiv
takburaa
تَكبُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ukbur
أُكبُر
du (m) - imperativ
du (f)
'ukburii
أُكبُرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ukburaa
أُكبُرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ukburuu
أُكبُرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ukburna
أُكبُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.