Böjningsformer av verbet 'att bli liten, vara liten'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSghuru
أَصغُرُ
jag - nutid
Saghurtu
صَغُرتُ
jag - dåtid
'aSghura
أَصغُرَ
jag - subjunktiv
'aSghur
أَصغُر
jag - jussiv
du (m)
taSghuru
تَصغُرُ
du (m) - nutid
Saghurta
صَغُرتَ
du (m) - dåtid
taSghura
تَصغُرَ
du (m) - subjunktiv
taSghur
تَصغُر
du (m) - jussiv
du (f)
taSghuriina
تَصغُرِينَ
du (f) - nutid
Saghurti
صَغُرتِ
du (f) - dåtid
taSghurii
تَصغُرِي
du (f) - subjunktiv
taSghurii
تَصغُرِي
du (f) - jussiv
han
yaSghuru
يَصغُرُ
han - nutid
Saghura
صَغُرَ
han - dåtid
yaSghura
يَصغُرَ
han - subjunktiv
yaSghur
يَصغُر
han - jussiv
hon
taSghuru
تَصغُرُ
hon - nutid
Saghurat
صَغُرَت
hon - dåtid
taSghura
تَصغُرَ
hon - subjunktiv
taSghur
تَصغُر
hon - jussiv
vi
naSghuru
نَصغُرُ
vi - nutid
Saghurnaa
صَغُرنَا
vi - dåtid
naSghura
نَصغُرَ
vi - subjunktiv
naSghur
نَصغُر
vi - jussiv
ni (m)
taSghuruuna
تَصغُرُونَ
ni (m) - nutid
Saghurtum
صَغُرتُم
ni (m) - dåtid
taSghuruu
تَصغُرُوا
ni (m) - subjunktiv
taSghuruu
تَصغُرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSghurna
تَصغُرنَ
ni (f) - nutid
Saghurtunna
صَغُرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSghurna
تَصغُرنَ
ni (f) - subjunktiv
taSghurna
تَصغُرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSghuruuna
يَصغُرُونَ
de (m) - nutid
Saghuruu
صَغُرُوا
de (m) - dåtid
yaSghuruu
يَصغُرُوا
de (m) - subjunktiv
yaSghuruu
يَصغُرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSghurna
يَصغُرنَ
de (f) - nutid
Saghurna
صَغُرنَ
de (f) - dåtid
yaSghurna
يَصغُرنَ
de (f) - subjunktiv
yaSghurna
يَصغُرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSghuraani
تَصغُرَانِ
ni två - nutid
Saghurtumaa
صَغُرتُمَا
ni två - dåtid
taSghuraa
تَصغُرَا
ni två - subjunktiv
taSghuraa
تَصغُرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSghuraani
يَصغُرَانِ
de två (m) - nutid
Saghuraa
صَغُرَا
de två (m) - dåtid
yaSghuraa
يَصغُرَا
de två (m) - subjunktiv
yaSghuraa
يَصغُرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSghuraani
تَصغُرَانِ
de två (f) - nutid
Saghurataa
صَغُرَتَا
de två (f) - dåtid
taSghuraa
تَصغُرَا
de två (f) - subjunktiv
taSghuraa
تَصغُرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uSghur
أُصغُر
du (m) - imperativ
du (f)
'uSghurii
أُصغُرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uSghuraa
أُصغُرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uSghuruu
أُصغُرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSghurna
أُصغُرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.