Böjningsformer av verbet 'att fasta'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSuumu
أَصُومُ
jag - nutid
Sumtu
صُمتُ
jag - dåtid
'aSuma
أَصُمَ
jag - subjunktiv
'aSum
أَصُم
jag - jussiv
du (m)
taSuumu
تَصُومُ
du (m) - nutid
Sumta
صُمتَ
du (m) - dåtid
taSuma
تَصُمَ
du (m) - subjunktiv
taSum
تَصُم
du (m) - jussiv
du (f)
taSuumiina
تَصُومِينَ
du (f) - nutid
Sumti
صُمتِ
du (f) - dåtid
taSuumii
تَصُومِي
du (f) - subjunktiv
taSuumii
تَصُومِي
du (f) - jussiv
han
yaSuumu
يَصُومُ
han - nutid
Saama
صَامَ
han - dåtid
yaSuma
يَصُمَ
han - subjunktiv
yaSum
يَصُم
han - jussiv
hon
taSuumu
تَصُومُ
hon - nutid
Saamat
صَامَت
hon - dåtid
taSuma
تَصُمَ
hon - subjunktiv
taSum
تَصُم
hon - jussiv
vi
naSuumu
نَصُومُ
vi - nutid
Sumnaa
صُمنَا
vi - dåtid
naSuma
نَصُمَ
vi - subjunktiv
naSum
نَصُم
vi - jussiv
ni (m)
taSuumuuna
تَصُومُونَ
ni (m) - nutid
Sumtum
صُمتُم
ni (m) - dåtid
taSuumuu
تَصُومُوا
ni (m) - subjunktiv
taSuumuu
تَصُومُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSumna
تَصُمنَ
ni (f) - nutid
Sumtunna
صُمتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSumna
تَصُمنَ
ni (f) - subjunktiv
taSumna
تَصُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSuumuuna
يَصُومُونَ
de (m) - nutid
Saamuu
صَامُوا
de (m) - dåtid
yaSuumuu
يَصُومُوا
de (m) - subjunktiv
yaSuumuu
يَصُومُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSumna
يَصُمنَ
de (f) - nutid
Sumna
صُمنَ
de (f) - dåtid
yaSumna
يَصُمنَ
de (f) - subjunktiv
yaSumna
يَصُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSuumaani
تَصُومَانِ
ni två - nutid
Sumtumaa
صُمتُمَا
ni två - dåtid
taSumaa
تَصُمَا
ni två - subjunktiv
taSumaa
تَصُمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSuumaani
يَصُومَانِ
de två (m) - nutid
Sumaa
صُمَا
de två (m) - dåtid
yaSumaa
يَصُمَا
de två (m) - subjunktiv
yaSumaa
يَصُمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSuumaani
تَصُومَانِ
de två (f) - nutid
Sumataa
صُمَتَا
de två (f) - dåtid
taSumaa
تَصُمَا
de två (f) - subjunktiv
taSumaa
تَصُمَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
Sum
صُم
du (m) - imperativ
du (f)
Suumii
صُومِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Suumaa
صُومَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Suumuu
صُومُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Sumna
صُمنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.