Böjningsformer av verbet 'att köra, leda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aquudu
أَقُودُ
jag - nutid
qudtu
قُدتُ
jag - dåtid
'aquda
أَقُدَ
jag - subjunktiv
'aqud
أَقُد
jag - jussiv
du (m)
taquudu
تَقُودُ
du (m) - nutid
qudta
قُدتَ
du (m) - dåtid
taquda
تَقُدَ
du (m) - subjunktiv
taqud
تَقُد
du (m) - jussiv
du (f)
taquudiina
تَقُودِينَ
du (f) - nutid
qudti
قُدتِ
du (f) - dåtid
taquudii
تَقُودِي
du (f) - subjunktiv
taquudii
تَقُودِي
du (f) - jussiv
han
yaquudu
يَقُودُ
han - nutid
qaada
قَادَ
han - dåtid
yaquda
يَقُدَ
han - subjunktiv
yaqud
يَقُد
han - jussiv
hon
taquudu
تَقُودُ
hon - nutid
qaadat
قَادَت
hon - dåtid
taquda
تَقُدَ
hon - subjunktiv
taqud
تَقُد
hon - jussiv
vi
naquudu
نَقُودُ
vi - nutid
qudnaa
قُدنَا
vi - dåtid
naquda
نَقُدَ
vi - subjunktiv
naqud
نَقُد
vi - jussiv
ni (m)
taquuduuna
تَقُودُونَ
ni (m) - nutid
qudtum
قُدتُم
ni (m) - dåtid
taquuduu
تَقُودُوا
ni (m) - subjunktiv
taquuduu
تَقُودُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqudna
تَقُدنَ
ni (f) - nutid
qudtunna
قُدتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqudna
تَقُدنَ
ni (f) - subjunktiv
taqudna
تَقُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaquuduuna
يَقُودُونَ
de (m) - nutid
qaaduu
قَادُوا
de (m) - dåtid
yaquuduu
يَقُودُوا
de (m) - subjunktiv
yaquuduu
يَقُودُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqudna
يَقُدنَ
de (f) - nutid
qudna
قُدنَ
de (f) - dåtid
yaqudna
يَقُدنَ
de (f) - subjunktiv
yaqudna
يَقُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
taquudaani
تَقُودَانِ
ni två - nutid
qudtumaa
قُدتُمَا
ni två - dåtid
taqudaa
تَقُدَا
ni två - subjunktiv
taqudaa
تَقُدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaquudaani
يَقُودَانِ
de två (m) - nutid
qudaa
قُدَا
de två (m) - dåtid
yaqudaa
يَقُدَا
de två (m) - subjunktiv
yaqudaa
يَقُدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taquudaani
تَقُودَانِ
de två (f) - nutid
qudataa
قُدَتَا
de två (f) - dåtid
taqudaa
تَقُدَا
de två (f) - subjunktiv
taqudaa
تَقُدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
qud
قُد
du (m) - imperativ
du (f)
quudii
قُودِي
du (f) - imperativ
du (dual)
quudaa
قُودَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
quuduu
قُودُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
qudna
قُدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.