Böjningsformer av verbet 'att förse, hämta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHDiru
أُحضِرُ
jag - nutid
'aHDartu
أَحضَرتُ
jag - dåtid
'uHDir
أُحضِر
jag - subjunktiv
'uHDir
أُحضِر
jag - jussiv
du (m)
tuHDiru
تُحضِرُ
du (m) - nutid
'aHDarta
أَحضَرتَ
du (m) - dåtid
tuHDir
تُحضِر
du (m) - subjunktiv
tuHDir
تُحضِر
du (m) - jussiv
du (f)
tuHDiriina
تُحضِرِينَ
du (f) - nutid
'aHDarti
أَحضَرتِ
du (f) - dåtid
tuHDirii
تُحضِرِي
du (f) - subjunktiv
tuHDirii
تُحضِرِي
du (f) - jussiv
han
yuHDiru
يُحضِرُ
han - nutid
'aHDara
أَحضَرَ
han - dåtid
yuHDir
يُحضِر
han - subjunktiv
yuHDir
يُحضِر
han - jussiv
hon
tuHDiru
تُحضِرُ
hon - nutid
'aHDarat
أَحضَرَت
hon - dåtid
tuHDir
تُحضِر
hon - subjunktiv
tuHDir
تُحضِر
hon - jussiv
vi
nuHDiru
نُحضِرُ
vi - nutid
'aHDarnaa
أَحضَرنَا
vi - dåtid
nuHDir
نُحضِر
vi - subjunktiv
nuHDir
نُحضِر
vi - jussiv
ni (m)
tuHDiruuna
تُحضِرُونَ
ni (m) - nutid
'aHDartum
أَحضَرتُم
ni (m) - dåtid
tuHDiruu
تُحضِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHDiruu
تُحضِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHDirna
تُحضِرنَ
ni (f) - nutid
'aHDartunna
أَحضَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHDirna
تُحضِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHDirna
تُحضِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHDiruuna
يُحضِرُونَ
de (m) - nutid
'aHDaruu
أَحضَرُوا
de (m) - dåtid
yuHDiruu
يُحضِرُوا
de (m) - subjunktiv
yuHDiruu
يُحضِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHDirna
يُحضِرنَ
de (f) - nutid
'aHDarna
أَحضَرنَ
de (f) - dåtid
yuHDirna
يُحضِرنَ
de (f) - subjunktiv
yuHDirna
يُحضِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHDiraani
تُحضِرَانِ
ni två - nutid
'aHDartumaa
أَحضَرتُمَا
ni två - dåtid
tuHDiraa
تُحضِرَا
ni två - subjunktiv
tuHDiraa
تُحضِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHDiraani
يُحضِرَانِ
de två (m) - nutid
'aHDaraa
أَحضَرَا
de två (m) - dåtid
yuHDiraa
يُحضِرَا
de två (m) - subjunktiv
yuHDiraa
يُحضِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHDiraani
تُحضِرَانِ
de två (f) - nutid
'aHDarataa
أَحضَرَتَا
de två (f) - dåtid
tuHDiraa
تُحضِرَا
de två (f) - subjunktiv
tuHDiraa
تُحضِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.