Böjningsformer av verbet 'att avrätta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3dimu
أُعدِمُ
jag - nutid
'a3damtu
أَعدَمتُ
jag - dåtid
'u3dim
أُعدِم
jag - subjunktiv
'u3dim
أُعدِم
jag - jussiv
du (m)
tu3dimu
تُعدِمُ
du (m) - nutid
'a3damta
أَعدَمتَ
du (m) - dåtid
tu3dim
تُعدِم
du (m) - subjunktiv
tu3dim
تُعدِم
du (m) - jussiv
du (f)
tu3dimiina
تُعدِمِينَ
du (f) - nutid
'a3damti
أَعدَمتِ
du (f) - dåtid
tu3dimii
تُعدِمِي
du (f) - subjunktiv
tu3dimii
تُعدِمِي
du (f) - jussiv
han
yu3dimu
يُعدِمُ
han - nutid
'a3dama
أَعدَمَ
han - dåtid
yu3dim
يُعدِم
han - subjunktiv
yu3dim
يُعدِم
han - jussiv
hon
tu3dimu
تُعدِمُ
hon - nutid
'a3damat
أَعدَمَت
hon - dåtid
tu3dim
تُعدِم
hon - subjunktiv
tu3dim
تُعدِم
hon - jussiv
vi
nu3dimu
نُعدِمُ
vi - nutid
'a3damnaa
أَعدَمنَا
vi - dåtid
nu3dim
نُعدِم
vi - subjunktiv
nu3dim
نُعدِم
vi - jussiv
ni (m)
tu3dimuuna
تُعدِمُونَ
ni (m) - nutid
'a3damtum
أَعدَمتُم
ni (m) - dåtid
tu3dimuu
تُعدِمُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3dimuu
تُعدِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3dimna
تُعدِمنَ
ni (f) - nutid
'a3damtunna
أَعدَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3dimna
تُعدِمنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3dimna
تُعدِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3dimuuna
يُعدِمُونَ
de (m) - nutid
'a3damuu
أَعدَمُوا
de (m) - dåtid
yu3dimuu
يُعدِمُوا
de (m) - subjunktiv
yu3dimuu
يُعدِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3dimna
يُعدِمنَ
de (f) - nutid
'a3damna
أَعدَمنَ
de (f) - dåtid
yu3dimna
يُعدِمنَ
de (f) - subjunktiv
yu3dimna
يُعدِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3dimaani
تُعدِمَانِ
ni två - nutid
'a3damtumaa
أَعدَمتُمَا
ni två - dåtid
tu3dimaa
تُعدِمَا
ni två - subjunktiv
tu3dimaa
تُعدِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3dimaani
يُعدِمَانِ
de två (m) - nutid
'a3damaa
أَعدَمَا
de två (m) - dåtid
yu3dimaa
يُعدِمَا
de två (m) - subjunktiv
yu3dimaa
يُعدِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3dimaani
تُعدِمَانِ
de två (f) - nutid
'a3damataa
أَعدَمَتَا
de två (f) - dåtid
tu3dimaa
تُعدِمَا
de två (f) - subjunktiv
tu3dimaa
تُعدِمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.