Böjningsformer av verbet 'att verka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abduu
أَبدُو
jag - nutid
badawtu
بَدَوتُ
jag - dåtid
'abdua
أَبدَُ
jag - subjunktiv
'abdu
أَبدُ
jag - jussiv
du (m)
tabduu
تَبدُو
du (m) - nutid
badawta
بَدَوتَ
du (m) - dåtid
tabdua
تَبدَُ
du (m) - subjunktiv
tabdu
تَبدُ
du (m) - jussiv
du (f)
tabdiina
تَبدِينَ
du (f) - nutid
badawti
بَدَوتِ
du (f) - dåtid
tabdii
تَبدِي
du (f) - subjunktiv
tabdii
تَبدِي
du (f) - jussiv
han
yabduu
يَبدُو
han - nutid
badaa
بَدَا
han - dåtid
yabdua
يَبدَُ
han - subjunktiv
yabdu
يَبدُ
han - jussiv
hon
tabduu
تَبدُو
hon - nutid
badat
بَدَت
hon - dåtid
tabdua
تَبدَُ
hon - subjunktiv
tabdu
تَبدُ
hon - jussiv
vi
nabduu
نَبدُو
vi - nutid
badawnaa
بَدَونَا
vi - dåtid
nabdua
نَبدَُ
vi - subjunktiv
nabdu
نَبدُ
vi - jussiv
ni (m)
tabduuna
تَبدُونَ
ni (m) - nutid
badawtum
بَدَوتُم
ni (m) - dåtid
tabduu
تَبدُوا
ni (m) - subjunktiv
tabduu
تَبدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabduuna
تَبدُونَ
ni (f) - nutid
badawtunna
بَدَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabduuna
تَبدُونَ
ni (f) - subjunktiv
tabduuna
تَبدُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabduuna
يَبدُونَ
de (m) - nutid
badauu
بَدَُوا
de (m) - dåtid
yabduu
يَبدُوا
de (m) - subjunktiv
yabduu
يَبدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabduuna
يَبدُونَ
de (f) - nutid
badawna
بَدَونَ
de (f) - dåtid
yabduuna
يَبدُونَ
de (f) - subjunktiv
yabduuna
يَبدُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tabduwaani
تَبدُوَانِ
ni två - nutid
badawtumaa
بَدَوتُمَا
ni två - dåtid
tabduaa
تَبدَُا
ni två - subjunktiv
tabduaa
تَبدَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yabduwaani
يَبدُوَانِ
de två (m) - nutid
badawaa
بَدَوَا
de två (m) - dåtid
yabduaa
يَبدَُا
de två (m) - subjunktiv
yabduaa
يَبدَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabduwaani
تَبدُوَانِ
de två (f) - nutid
badawataa
بَدَوَتَا
de två (f) - dåtid
tabduaa
تَبدَُا
de två (f) - subjunktiv
tabduaa
تَبدَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ubdu
أُبدُ
du (m) - imperativ
du (f)
'ubdii
أُبدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ubduwaa
أُبدُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ubduu
أُبدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ubduuna
أُبدُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.