Böjningsformer av verbet 'att straffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aaqibu
أُعَاقِبُ
jag - nutid
3aaqabtu
عَاقَبتُ
jag - dåtid
'u3aaqib
أُعَاقِب
jag - subjunktiv
'u3aaqib
أُعَاقِب
jag - jussiv
du (m)
tu3aaqibu
تُعَاقِبُ
du (m) - nutid
3aaqabta
عَاقَبتَ
du (m) - dåtid
tu3aaqib
تُعَاقِب
du (m) - subjunktiv
tu3aaqib
تُعَاقِب
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aaqibiina
تُعَاقِبِينَ
du (f) - nutid
3aaqabti
عَاقَبتِ
du (f) - dåtid
tu3aaqibii
تُعَاقِبِي
du (f) - subjunktiv
tu3aaqibii
تُعَاقِبِي
du (f) - jussiv
han
yu3aaqibu
يُعَاقِبُ
han - nutid
3aaqaba
عَاقَبَ
han - dåtid
yu3aaqib
يُعَاقِب
han - subjunktiv
yu3aaqib
يُعَاقِب
han - jussiv
hon
tu3aaqibu
تُعَاقِبُ
hon - nutid
3aaqabat
عَاقَبَت
hon - dåtid
tu3aaqib
تُعَاقِب
hon - subjunktiv
tu3aaqib
تُعَاقِب
hon - jussiv
vi
nu3aaqibu
نُعَاقِبُ
vi - nutid
3aaqabnaa
عَاقَبنَا
vi - dåtid
nu3aaqib
نُعَاقِب
vi - subjunktiv
nu3aaqib
نُعَاقِب
vi - jussiv
ni (m)
tu3aaqibuuna
تُعَاقِبُونَ
ni (m) - nutid
3aaqabtum
عَاقَبتُم
ni (m) - dåtid
tu3aaqibuu
تُعَاقِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aaqibuu
تُعَاقِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aaqibna
تُعَاقِبنَ
ni (f) - nutid
3aaqabtunna
عَاقَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aaqibna
تُعَاقِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aaqibna
تُعَاقِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aaqibuuna
يُعَاقِبُونَ
de (m) - nutid
3aaqabuu
عَاقَبُوا
de (m) - dåtid
yu3aaqibuu
يُعَاقِبُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aaqibuu
يُعَاقِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aaqibna
يُعَاقِبنَ
de (f) - nutid
3aaqabna
عَاقَبنَ
de (f) - dåtid
yu3aaqibna
يُعَاقِبنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aaqibna
يُعَاقِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aaqibaani
تُعَاقِبَانِ
ni två - nutid
3aaqabtumaa
عَاقَبتُمَا
ni två - dåtid
tu3aaqibaa
تُعَاقِبَا
ni två - subjunktiv
tu3aaqibaa
تُعَاقِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aaqibaani
يُعَاقِبَانِ
de två (m) - nutid
3aaqabaa
عَاقَبَا
de två (m) - dåtid
yu3aaqibaa
يُعَاقِبَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aaqibaa
يُعَاقِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aaqibaani
تُعَاقِبَانِ
de två (f) - nutid
3aaqabataa
عَاقَبَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aaqibaa
تُعَاقِبَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aaqibaa
تُعَاقِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.