Böjningsformer av verbet 'att fortsätta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aduumu
أَدُومُ
jag - nutid
dumtu
دُمتُ
jag - dåtid
'aduma
أَدُمَ
jag - subjunktiv
'adum
أَدُم
jag - jussiv
du (m)
taduumu
تَدُومُ
du (m) - nutid
dumta
دُمتَ
du (m) - dåtid
taduma
تَدُمَ
du (m) - subjunktiv
tadum
تَدُم
du (m) - jussiv
du (f)
taduumiina
تَدُومِينَ
du (f) - nutid
dumti
دُمتِ
du (f) - dåtid
taduumii
تَدُومِي
du (f) - subjunktiv
taduumii
تَدُومِي
du (f) - jussiv
han
yaduumu
يَدُومُ
han - nutid
daama
دَامَ
han - dåtid
yaduma
يَدُمَ
han - subjunktiv
yadum
يَدُم
han - jussiv
hon
taduumu
تَدُومُ
hon - nutid
daamat
دَامَت
hon - dåtid
taduma
تَدُمَ
hon - subjunktiv
tadum
تَدُم
hon - jussiv
vi
naduumu
نَدُومُ
vi - nutid
dumnaa
دُمنَا
vi - dåtid
naduma
نَدُمَ
vi - subjunktiv
nadum
نَدُم
vi - jussiv
ni (m)
taduumuuna
تَدُومُونَ
ni (m) - nutid
dumtum
دُمتُم
ni (m) - dåtid
taduumuu
تَدُومُوا
ni (m) - subjunktiv
taduumuu
تَدُومُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadumna
تَدُمنَ
ni (f) - nutid
dumtunna
دُمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadumna
تَدُمنَ
ni (f) - subjunktiv
tadumna
تَدُمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaduumuuna
يَدُومُونَ
de (m) - nutid
daamuu
دَامُوا
de (m) - dåtid
yaduumuu
يَدُومُوا
de (m) - subjunktiv
yaduumuu
يَدُومُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadumna
يَدُمنَ
de (f) - nutid
dumna
دُمنَ
de (f) - dåtid
yadumna
يَدُمنَ
de (f) - subjunktiv
yadumna
يَدُمنَ
de (f) - jussiv
ni två
taduumaani
تَدُومَانِ
ni två - nutid
dumtumaa
دُمتُمَا
ni två - dåtid
tadumaa
تَدُمَا
ni två - subjunktiv
tadumaa
تَدُمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaduumaani
يَدُومَانِ
de två (m) - nutid
dumaa
دُمَا
de två (m) - dåtid
yadumaa
يَدُمَا
de två (m) - subjunktiv
yadumaa
يَدُمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taduumaani
تَدُومَانِ
de två (f) - nutid
dumataa
دُمَتَا
de två (f) - dåtid
tadumaa
تَدُمَا
de två (f) - subjunktiv
tadumaa
تَدُمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
dum
دُم
du (m) - imperativ
du (f)
duumii
دُومِي
du (f) - imperativ
du (dual)
duumaa
دُومَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
duumuu
دُومُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
dumna
دُمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.