Böjningsformer av verbet 'att köra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'asuuqu
أَسُوقُ
jag - nutid
suqtu
سُقتُ
jag - dåtid
'asuqa
أَسُقَ
jag - subjunktiv
'asuq
أَسُق
jag - jussiv
du (m)
tasuuqu
تَسُوقُ
du (m) - nutid
suqta
سُقتَ
du (m) - dåtid
tasuqa
تَسُقَ
du (m) - subjunktiv
tasuq
تَسُق
du (m) - jussiv
du (f)
tasuuqiina
تَسُوقِينَ
du (f) - nutid
suqti
سُقتِ
du (f) - dåtid
tasuuqii
تَسُوقِي
du (f) - subjunktiv
tasuuqii
تَسُوقِي
du (f) - jussiv
han
yasuuqu
يَسُوقُ
han - nutid
saaqa
سَاقَ
han - dåtid
yasuqa
يَسُقَ
han - subjunktiv
yasuq
يَسُق
han - jussiv
hon
tasuuqu
تَسُوقُ
hon - nutid
saaqat
سَاقَت
hon - dåtid
tasuqa
تَسُقَ
hon - subjunktiv
tasuq
تَسُق
hon - jussiv
vi
nasuuqu
نَسُوقُ
vi - nutid
suqnaa
سُقنَا
vi - dåtid
nasuqa
نَسُقَ
vi - subjunktiv
nasuq
نَسُق
vi - jussiv
ni (m)
tasuuquuna
تَسُوقُونَ
ni (m) - nutid
suqtum
سُقتُم
ni (m) - dåtid
tasuuquu
تَسُوقُوا
ni (m) - subjunktiv
tasuuquu
تَسُوقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tasuqna
تَسُقنَ
ni (f) - nutid
suqtunna
سُقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tasuqna
تَسُقنَ
ni (f) - subjunktiv
tasuqna
تَسُقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yasuuquuna
يَسُوقُونَ
de (m) - nutid
saaquu
سَاقُوا
de (m) - dåtid
yasuuquu
يَسُوقُوا
de (m) - subjunktiv
yasuuquu
يَسُوقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yasuqna
يَسُقنَ
de (f) - nutid
suqna
سُقنَ
de (f) - dåtid
yasuqna
يَسُقنَ
de (f) - subjunktiv
yasuqna
يَسُقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tasuuqaani
تَسُوقَانِ
ni två - nutid
suqtumaa
سُقتُمَا
ni två - dåtid
tasuqaa
تَسُقَا
ni två - subjunktiv
tasuqaa
تَسُقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yasuuqaani
يَسُوقَانِ
de två (m) - nutid
suqaa
سُقَا
de två (m) - dåtid
yasuqaa
يَسُقَا
de två (m) - subjunktiv
yasuqaa
يَسُقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tasuuqaani
تَسُوقَانِ
de två (f) - nutid
suqataa
سُقَتَا
de två (f) - dåtid
tasuqaa
تَسُقَا
de två (f) - subjunktiv
tasuqaa
تَسُقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
suq
سُق
du (m) - imperativ
du (f)
suuqii
سُوقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
suuqaa
سُوقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
suuquu
سُوقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
suqna
سُقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.