Böjningsformer av verbet 'att hitta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajidu
أَجِدُ
jag - nutid
wajadtu
وَجَدتُ
jag - dåtid
'ajida
أَجِدَ
jag - subjunktiv
'ajid
أَجِد
jag - jussiv
du (m)
tajidu
تَجِدُ
du (m) - nutid
wajadta
وَجَدتَ
du (m) - dåtid
tajida
تَجِدَ
du (m) - subjunktiv
tajid
تَجِد
du (m) - jussiv
du (f)
tajidiina
تَجِدِينَ
du (f) - nutid
wajadti
وَجَدتِ
du (f) - dåtid
tajidii
تَجِدِي
du (f) - subjunktiv
tajidii
تَجِدِي
du (f) - jussiv
han
yajidu
يَجِدُ
han - nutid
wajada
وَجَدَ
han - dåtid
yajida
يَجِدَ
han - subjunktiv
yajid
يَجِد
han - jussiv
hon
tajidu
تَجِدُ
hon - nutid
wajadat
وَجَدَت
hon - dåtid
tajida
تَجِدَ
hon - subjunktiv
tajid
تَجِد
hon - jussiv
vi
najidu
نَجِدُ
vi - nutid
wajadnaa
وَجَدنَا
vi - dåtid
najida
نَجِدَ
vi - subjunktiv
najid
نَجِد
vi - jussiv
ni (m)
tajiduuna
تَجِدُونَ
ni (m) - nutid
wajadtum
وَجَدتُم
ni (m) - dåtid
tajiduu
تَجِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tajiduu
تَجِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajidna
تَجِدنَ
ni (f) - nutid
wajadtunna
وَجَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajidna
تَجِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tajidna
تَجِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajiduuna
يَجِدُونَ
de (m) - nutid
wajaduu
وَجَدُوا
de (m) - dåtid
yajiduu
يَجِدُوا
de (m) - subjunktiv
yajiduu
يَجِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajidna
يَجِدنَ
de (f) - nutid
wajadna
وَجَدنَ
de (f) - dåtid
yajidna
يَجِدنَ
de (f) - subjunktiv
yajidna
يَجِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajidaani
تَجِدَانِ
ni två - nutid
wajadtumaa
وَجَدتُمَا
ni två - dåtid
tajidaa
تَجِدَا
ni två - subjunktiv
tajidaa
تَجِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajidaani
يَجِدَانِ
de två (m) - nutid
wajadaa
وَجَدَا
de två (m) - dåtid
yajidaa
يَجِدَا
de två (m) - subjunktiv
yajidaa
يَجِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajidaani
تَجِدَانِ
de två (f) - nutid
wajadataa
وَجَدَتَا
de två (f) - dåtid
tajidaa
تَجِدَا
de två (f) - subjunktiv
tajidaa
تَجِدَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
jid
جِد
du (m) - imperativ
du (f)
jidii
جِدِي
du (f) - imperativ
du (dual)
jidaa
جِدَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
jiduu
جِدُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
jidna
جِدنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.