Böjningsformer av verbet 'att frusta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aDbaHu
أَضبَحُ
jag - nutid
DabaHtu
ضَبَحتُ
jag - dåtid
'aDbaHa
أَضبَحَ
jag - subjunktiv
'aDbaH
أَضبَح
jag - jussiv
du (m)
taDbaHu
تَضبَحُ
du (m) - nutid
DabaHta
ضَبَحتَ
du (m) - dåtid
taDbaHa
تَضبَحَ
du (m) - subjunktiv
taDbaH
تَضبَح
du (m) - jussiv
du (f)
taDbaHiina
تَضبَحِينَ
du (f) - nutid
DabaHti
ضَبَحتِ
du (f) - dåtid
taDbaHii
تَضبَحِي
du (f) - subjunktiv
taDbaHii
تَضبَحِي
du (f) - jussiv
han
yaDbaHu
يَضبَحُ
han - nutid
DabaHa
ضَبَحَ
han - dåtid
yaDbaHa
يَضبَحَ
han - subjunktiv
yaDbaH
يَضبَح
han - jussiv
hon
taDbaHu
تَضبَحُ
hon - nutid
DabaHat
ضَبَحَت
hon - dåtid
taDbaHa
تَضبَحَ
hon - subjunktiv
taDbaH
تَضبَح
hon - jussiv
vi
naDbaHu
نَضبَحُ
vi - nutid
DabaHnaa
ضَبَحنَا
vi - dåtid
naDbaHa
نَضبَحَ
vi - subjunktiv
naDbaH
نَضبَح
vi - jussiv
ni (m)
taDbaHuuna
تَضبَحُونَ
ni (m) - nutid
DabaHtum
ضَبَحتُم
ni (m) - dåtid
taDbaHuu
تَضبَحُوا
ni (m) - subjunktiv
taDbaHuu
تَضبَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taDbaHna
تَضبَحنَ
ni (f) - nutid
DabaHtunna
ضَبَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
taDbaHna
تَضبَحنَ
ni (f) - subjunktiv
taDbaHna
تَضبَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaDbaHuuna
يَضبَحُونَ
de (m) - nutid
DabaHuu
ضَبَحُوا
de (m) - dåtid
yaDbaHuu
يَضبَحُوا
de (m) - subjunktiv
yaDbaHuu
يَضبَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaDbaHna
يَضبَحنَ
de (f) - nutid
DabaHna
ضَبَحنَ
de (f) - dåtid
yaDbaHna
يَضبَحنَ
de (f) - subjunktiv
yaDbaHna
يَضبَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
taDbaHaani
تَضبَحَانِ
ni två - nutid
DabaHtumaa
ضَبَحتُمَا
ni två - dåtid
taDbaHaa
تَضبَحَا
ni två - subjunktiv
taDbaHaa
تَضبَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaDbaHaani
يَضبَحَانِ
de två (m) - nutid
DabaHaa
ضَبَحَا
de två (m) - dåtid
yaDbaHaa
يَضبَحَا
de två (m) - subjunktiv
yaDbaHaa
يَضبَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taDbaHaani
تَضبَحَانِ
de två (f) - nutid
DabaHataa
ضَبَحَتَا
de två (f) - dåtid
taDbaHaa
تَضبَحَا
de två (f) - subjunktiv
taDbaHaa
تَضبَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iDbaH
إِضبَح
du (m) - imperativ
du (f)
'iDbaHii
إِضبَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iDbaHaa
إِضبَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iDbaHuu
إِضبَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iDbaHna
إِضبَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.