Böjningsformer av verbet 'att avvisa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ada33u
أَدَعُّ
jag - nutid
da3a3tu
دَعَعتُ
jag - dåtid
'ada33a
أَدَعَّ
jag - subjunktiv
'ada33a
أَدَعَّ
jag - jussiv
du (m)
tada33u
تَدَعُّ
du (m) - nutid
da3a3ta
دَعَعتَ
du (m) - dåtid
tada33a
تَدَعَّ
du (m) - subjunktiv
tada33a
تَدَعَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tada33iina
تَدَعِّينَ
du (f) - nutid
da3a3ti
دَعَعتِ
du (f) - dåtid
tada33ii
تَدَعِّي
du (f) - subjunktiv
tada33ii
تَدَعِّي
du (f) - jussiv
han
yada33u
يَدَعُّ
han - nutid
da33a
دَعَّ
han - dåtid
yada33a
يَدَعَّ
han - subjunktiv
yada33a
يَدَعَّ
han - jussiv
hon
tada33u
تَدَعُّ
hon - nutid
da33at
دَعَّت
hon - dåtid
tada33a
تَدَعَّ
hon - subjunktiv
tada33a
تَدَعَّ
hon - jussiv
vi
nada33u
نَدَعُّ
vi - nutid
da3a3naa
دَعَعنَا
vi - dåtid
nada33a
نَدَعَّ
vi - subjunktiv
nada33a
نَدَعَّ
vi - jussiv
ni (m)
tada33uuna
تَدَعُّونَ
ni (m) - nutid
da3a3tum
دَعَعتُم
ni (m) - dåtid
tada33uu
تَدَعُّوا
ni (m) - subjunktiv
tada33uu
تَدَعُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tad3a3na
تَدعَعنَ
ni (f) - nutid
da3a3tunna
دَعَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tad3a3na
تَدعَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tad3a3na
تَدعَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yada33uuna
يَدَعُّونَ
de (m) - nutid
da33uu
دَعُّوا
de (m) - dåtid
yada33uu
يَدَعُّوا
de (m) - subjunktiv
yada33uu
يَدَعُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yad3a3na
يَدعَعنَ
de (f) - nutid
da3a3na
دَعَعنَ
de (f) - dåtid
yad3a3na
يَدعَعنَ
de (f) - subjunktiv
yad3a3na
يَدعَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tada33aani
تَدَعَّانِ
ni två - nutid
da3a3tumaa
دَعَعتُمَا
ni två - dåtid
tada33aa
تَدَعَّا
ni två - subjunktiv
tada33aa
تَدَعَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yada33aani
يَدَعَّانِ
de två (m) - nutid
da3a3aa
دَعَعَا
de två (m) - dåtid
yada33aa
يَدَعَّا
de två (m) - subjunktiv
yada33aa
يَدَعَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tada33aani
تَدَعَّانِ
de två (f) - nutid
da3a3ataa
دَعَعَتَا
de två (f) - dåtid
tada33aa
تَدَعَّا
de två (f) - subjunktiv
tada33aa
تَدَعَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
du33a
دُعَّ
du (m) - imperativ
du (f)
du33ii
دُعِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
du33aa
دُعَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
du33uu
دُعُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ud3u3na
أُدعُعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.