Böjningsformer av verbet 'att prisa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usabbiHu
أُسَبِّحُ
jag - nutid
sabbaHtu
سَبَّحتُ
jag - dåtid
'usabbiH
أُسَبِّح
jag - subjunktiv
'usabbiH
أُسَبِّح
jag - jussiv
du (m)
tusabbiHu
تُسَبِّحُ
du (m) - nutid
sabbaHta
سَبَّحتَ
du (m) - dåtid
tusabbiH
تُسَبِّح
du (m) - subjunktiv
tusabbiH
تُسَبِّح
du (m) - jussiv
du (f)
tusabbiHiina
تُسَبِّحِينَ
du (f) - nutid
sabbaHti
سَبَّحتِ
du (f) - dåtid
tusabbiHii
تُسَبِّحِي
du (f) - subjunktiv
tusabbiHii
تُسَبِّحِي
du (f) - jussiv
han
yusabbiHu
يُسَبِّحُ
han - nutid
sabbaHa
سَبَّحَ
han - dåtid
yusabbiH
يُسَبِّح
han - subjunktiv
yusabbiH
يُسَبِّح
han - jussiv
hon
tusabbiHu
تُسَبِّحُ
hon - nutid
sabbaHat
سَبَّحَت
hon - dåtid
tusabbiH
تُسَبِّح
hon - subjunktiv
tusabbiH
تُسَبِّح
hon - jussiv
vi
nusabbiHu
نُسَبِّحُ
vi - nutid
sabbaHnaa
سَبَّحنَا
vi - dåtid
nusabbiH
نُسَبِّح
vi - subjunktiv
nusabbiH
نُسَبِّح
vi - jussiv
ni (m)
tusabbiHuuna
تُسَبِّحُونَ
ni (m) - nutid
sabbaHtum
سَبَّحتُم
ni (m) - dåtid
tusabbiHuu
تُسَبِّحُوا
ni (m) - subjunktiv
tusabbiHuu
تُسَبِّحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusabbiHna
تُسَبِّحنَ
ni (f) - nutid
sabbaHtunna
سَبَّحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusabbiHna
تُسَبِّحنَ
ni (f) - subjunktiv
tusabbiHna
تُسَبِّحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusabbiHuuna
يُسَبِّحُونَ
de (m) - nutid
sabbaHuu
سَبَّحُوا
de (m) - dåtid
yusabbiHuu
يُسَبِّحُوا
de (m) - subjunktiv
yusabbiHuu
يُسَبِّحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusabbiHna
يُسَبِّحنَ
de (f) - nutid
sabbaHna
سَبَّحنَ
de (f) - dåtid
yusabbiHna
يُسَبِّحنَ
de (f) - subjunktiv
yusabbiHna
يُسَبِّحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusabbiHaani
تُسَبِّحَانِ
ni två - nutid
sabbaHtumaa
سَبَّحتُمَا
ni två - dåtid
tusabbiHaa
تُسَبِّحَا
ni två - subjunktiv
tusabbiHaa
تُسَبِّحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusabbiHaani
يُسَبِّحَانِ
de två (m) - nutid
sabbaHaa
سَبَّحَا
de två (m) - dåtid
yusabbiHaa
يُسَبِّحَا
de två (m) - subjunktiv
yusabbiHaa
يُسَبِّحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusabbiHaani
تُسَبِّحَانِ
de två (f) - nutid
sabbaHataa
سَبَّحَتَا
de två (f) - dåtid
tusabbiHaa
تُسَبِّحَا
de två (f) - subjunktiv
tusabbiHaa
تُسَبِّحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.