Böjningsformer av verbet 'att skydda'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3iidhu
أُعِيذُ
jag - nutid
'a3adhtu
أَعَذتُ
jag - dåtid
'u3widh
أُعوِذ
jag - subjunktiv
'u3widh
أُعوِذ
jag - jussiv
du (m)
tu3iidhu
تُعِيذُ
du (m) - nutid
'a3adhta
أَعَذتَ
du (m) - dåtid
tu3widh
تُعوِذ
du (m) - subjunktiv
tu3widh
تُعوِذ
du (m) - jussiv
du (f)
tu3iidhiina
تُعِيذِينَ
du (f) - nutid
'a3adhti
أَعَذتِ
du (f) - dåtid
tu3widhii
تُعوِذِي
du (f) - subjunktiv
tu3widhii
تُعوِذِي
du (f) - jussiv
han
yu3iidhu
يُعِيذُ
han - nutid
'a3aadha
أَعَاذَ
han - dåtid
yu3widh
يُعوِذ
han - subjunktiv
yu3widh
يُعوِذ
han - jussiv
hon
tu3iidhu
تُعِيذُ
hon - nutid
'a3aadhat
أَعَاذَت
hon - dåtid
tu3widh
تُعوِذ
hon - subjunktiv
tu3widh
تُعوِذ
hon - jussiv
vi
nu3iidhu
نُعِيذُ
vi - nutid
'a3adhnaa
أَعَذنَا
vi - dåtid
nu3widh
نُعوِذ
vi - subjunktiv
nu3widh
نُعوِذ
vi - jussiv
ni (m)
tu3iidhuuna
تُعِيذُونَ
ni (m) - nutid
'a3adhtum
أَعَذتُم
ni (m) - dåtid
tu3widhuu
تُعوِذُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3widhuu
تُعوِذُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3idhna
تُعِذنَ
ni (f) - nutid
'a3adhtunna
أَعَذتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3widhna
تُعوِذنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3widhna
تُعوِذنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3iidhuuna
يُعِيذُونَ
de (m) - nutid
'a3aadhuu
أَعَاذُوا
de (m) - dåtid
yu3widhuu
يُعوِذُوا
de (m) - subjunktiv
yu3widhuu
يُعوِذُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3idhna
يُعِذنَ
de (f) - nutid
'a3adhna
أَعَذنَ
de (f) - dåtid
yu3widhna
يُعوِذنَ
de (f) - subjunktiv
yu3widhna
يُعوِذنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3iidhaani
تُعِيذَانِ
ni två - nutid
'a3adhtumaa
أَعَذتُمَا
ni två - dåtid
tu3widhaa
تُعوِذَا
ni två - subjunktiv
tu3widhaa
تُعوِذَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3iidhaani
يُعِيذَانِ
de två (m) - nutid
'a3aadhaa
أَعَاذَا
de två (m) - dåtid
yu3widhaa
يُعوِذَا
de två (m) - subjunktiv
yu3widhaa
يُعوِذَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3iidhaani
تُعِيذَانِ
de två (f) - nutid
'a3aadhataa
أَعَاذَتَا
de två (f) - dåtid
tu3widhaa
تُعوِذَا
de två (f) - subjunktiv
tu3widhaa
تُعوِذَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.