Böjningsformer av verbet 'att beräkna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHSii
أُحصِي
jag - nutid
'aHSaytu
أَحصَيتُ
jag - dåtid
'uHSii
أُحصِي
jag - subjunktiv
'uHSii
أُحصِي
jag - jussiv
du (m)
tuHSii
تُحصِي
du (m) - nutid
'aHSayta
أَحصَيتَ
du (m) - dåtid
tuHSii
تُحصِي
du (m) - subjunktiv
tuHSii
تُحصِي
du (m) - jussiv
du (f)
tuHSiina
تُحصِينَ
du (f) - nutid
'aHSayti
أَحصَيتِ
du (f) - dåtid
tuHSiyii
تُحصِيِي
du (f) - subjunktiv
tuHSiyii
تُحصِيِي
du (f) - jussiv
han
yuHSii
يُحصِي
han - nutid
'aHSaa
أَحصَى
han - dåtid
yuHSii
يُحصِي
han - subjunktiv
yuHSii
يُحصِي
han - jussiv
hon
tuHSii
تُحصِي
hon - nutid
'aHSat
أَحصَت
hon - dåtid
tuHSii
تُحصِي
hon - subjunktiv
tuHSii
تُحصِي
hon - jussiv
vi
nuHSii
نُحصِي
vi - nutid
'aHSaynaa
أَحصَينَا
vi - dåtid
nuHSii
نُحصِي
vi - subjunktiv
nuHSii
نُحصِي
vi - jussiv
ni (m)
tuHSuuna
تُحصُونَ
ni (m) - nutid
'aHSaytum
أَحصَيتُم
ni (m) - dåtid
tuHSiyuu
تُحصِيُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHSiyuu
تُحصِيُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHSiina
تُحصِينَ
ni (f) - nutid
'aHSaytunna
أَحصَيتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHSiina
تُحصِينَ
ni (f) - subjunktiv
tuHSiina
تُحصِينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHSii
يُحصِي
de (m) - nutid
'aHSuu
أَحصُوا
de (m) - dåtid
yuHSiyuu
يُحصِيُوا
de (m) - subjunktiv
yuHSiyuu
يُحصِيُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHSii
يُحصِي
de (f) - nutid
'aHSayna
أَحصَينَ
de (f) - dåtid
yuHSiina
يُحصِينَ
de (f) - subjunktiv
yuHSiina
يُحصِينَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHSiyaani
تُحصِيَانِ
ni två - nutid
'aHSaytumaa
أَحصَيتُمَا
ni två - dåtid
tuHSiyaa
تُحصِيَا
ni två - subjunktiv
tuHSiyaa
تُحصِيَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHSiyaani
يُحصِيَانِ
de två (m) - nutid
'aHSayaa
أَحصَيَا
de två (m) - dåtid
yuHSiyaa
يُحصِيَا
de två (m) - subjunktiv
yuHSiyaa
يُحصِيَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHSiyaani
تُحصِيَانِ
de två (f) - nutid
'aHSataa
أَحصَتَا
de två (f) - dåtid
tuHSiyaa
تُحصِيَا
de två (f) - subjunktiv
tuHSiyaa
تُحصِيَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.