Böjningsformer av verbet 'att bifoga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urfiqu
أُرفِقُ
jag - nutid
'arfaqtu
أَرفَقتُ
jag - dåtid
'urfiq
أُرفِق
jag - subjunktiv
'urfiq
أُرفِق
jag - jussiv
du (m)
turfiqu
تُرفِقُ
du (m) - nutid
'arfaqta
أَرفَقتَ
du (m) - dåtid
turfiq
تُرفِق
du (m) - subjunktiv
turfiq
تُرفِق
du (m) - jussiv
du (f)
turfiqiina
تُرفِقِينَ
du (f) - nutid
'arfaqti
أَرفَقتِ
du (f) - dåtid
turfiqii
تُرفِقِي
du (f) - subjunktiv
turfiqii
تُرفِقِي
du (f) - jussiv
han
yurfiqu
يُرفِقُ
han - nutid
'arfaqa
أَرفَقَ
han - dåtid
yurfiq
يُرفِق
han - subjunktiv
yurfiq
يُرفِق
han - jussiv
hon
turfiqu
تُرفِقُ
hon - nutid
'arfaqat
أَرفَقَت
hon - dåtid
turfiq
تُرفِق
hon - subjunktiv
turfiq
تُرفِق
hon - jussiv
vi
nurfiqu
نُرفِقُ
vi - nutid
'arfaqnaa
أَرفَقنَا
vi - dåtid
nurfiq
نُرفِق
vi - subjunktiv
nurfiq
نُرفِق
vi - jussiv
ni (m)
turfiquuna
تُرفِقُونَ
ni (m) - nutid
'arfaqtum
أَرفَقتُم
ni (m) - dåtid
turfiquu
تُرفِقُوا
ni (m) - subjunktiv
turfiquu
تُرفِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turfiqna
تُرفِقنَ
ni (f) - nutid
'arfaqtunna
أَرفَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
turfiqna
تُرفِقنَ
ni (f) - subjunktiv
turfiqna
تُرفِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurfiquuna
يُرفِقُونَ
de (m) - nutid
'arfaquu
أَرفَقُوا
de (m) - dåtid
yurfiquu
يُرفِقُوا
de (m) - subjunktiv
yurfiquu
يُرفِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurfiqna
يُرفِقنَ
de (f) - nutid
'arfaqna
أَرفَقنَ
de (f) - dåtid
yurfiqna
يُرفِقنَ
de (f) - subjunktiv
yurfiqna
يُرفِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
turfiqaani
تُرفِقَانِ
ni två - nutid
'arfaqtumaa
أَرفَقتُمَا
ni två - dåtid
turfiqaa
تُرفِقَا
ni två - subjunktiv
turfiqaa
تُرفِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurfiqaani
يُرفِقَانِ
de två (m) - nutid
'arfaqaa
أَرفَقَا
de två (m) - dåtid
yurfiqaa
يُرفِقَا
de två (m) - subjunktiv
yurfiqaa
يُرفِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turfiqaani
تُرفِقَانِ
de två (f) - nutid
'arfaqataa
أَرفَقَتَا
de två (f) - dåtid
turfiqaa
تُرفِقَا
de två (f) - subjunktiv
turfiqaa
تُرفِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.