Böjningsformer av verbet 'att varna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unabbihu
أُنَبِّهُ
jag - nutid
nabbahtu
نَبَّهتُ
jag - dåtid
'unabbih
أُنَبِّه
jag - subjunktiv
'unabbih
أُنَبِّه
jag - jussiv
du (m)
tunabbihu
تُنَبِّهُ
du (m) - nutid
nabbahta
نَبَّهتَ
du (m) - dåtid
tunabbih
تُنَبِّه
du (m) - subjunktiv
tunabbih
تُنَبِّه
du (m) - jussiv
du (f)
tunabbihiina
تُنَبِّهِينَ
du (f) - nutid
nabbahti
نَبَّهتِ
du (f) - dåtid
tunabbihii
تُنَبِّهِي
du (f) - subjunktiv
tunabbihii
تُنَبِّهِي
du (f) - jussiv
han
yunabbihu
يُنَبِّهُ
han - nutid
nabbaha
نَبَّهَ
han - dåtid
yunabbih
يُنَبِّه
han - subjunktiv
yunabbih
يُنَبِّه
han - jussiv
hon
tunabbihu
تُنَبِّهُ
hon - nutid
nabbahat
نَبَّهَت
hon - dåtid
tunabbih
تُنَبِّه
hon - subjunktiv
tunabbih
تُنَبِّه
hon - jussiv
vi
nunabbihu
نُنَبِّهُ
vi - nutid
nabbahnaa
نَبَّهنَا
vi - dåtid
nunabbih
نُنَبِّه
vi - subjunktiv
nunabbih
نُنَبِّه
vi - jussiv
ni (m)
tunabbihuuna
تُنَبِّهُونَ
ni (m) - nutid
nabbahtum
نَبَّهتُم
ni (m) - dåtid
tunabbihuu
تُنَبِّهُوا
ni (m) - subjunktiv
tunabbihuu
تُنَبِّهُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunabbihna
تُنَبِّهنَ
ni (f) - nutid
nabbahtunna
نَبَّهتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunabbihna
تُنَبِّهنَ
ni (f) - subjunktiv
tunabbihna
تُنَبِّهنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunabbihuuna
يُنَبِّهُونَ
de (m) - nutid
nabbahuu
نَبَّهُوا
de (m) - dåtid
yunabbihuu
يُنَبِّهُوا
de (m) - subjunktiv
yunabbihuu
يُنَبِّهُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunabbihna
يُنَبِّهنَ
de (f) - nutid
nabbahna
نَبَّهنَ
de (f) - dåtid
yunabbihna
يُنَبِّهنَ
de (f) - subjunktiv
yunabbihna
يُنَبِّهنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunabbihaani
تُنَبِّهَانِ
ni två - nutid
nabbahtumaa
نَبَّهتُمَا
ni två - dåtid
tunabbihaa
تُنَبِّهَا
ni två - subjunktiv
tunabbihaa
تُنَبِّهَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunabbihaani
يُنَبِّهَانِ
de två (m) - nutid
nabbahaa
نَبَّهَا
de två (m) - dåtid
yunabbihaa
يُنَبِّهَا
de två (m) - subjunktiv
yunabbihaa
يُنَبِّهَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunabbihaani
تُنَبِّهَانِ
de två (f) - nutid
nabbahataa
نَبَّهَتَا
de två (f) - dåtid
tunabbihaa
تُنَبِّهَا
de två (f) - subjunktiv
tunabbihaa
تُنَبِّهَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.