Böjningsformer av verbet 'att svälla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amuuju
أَمُوجُ
jag - nutid
mujtu
مُجتُ
jag - dåtid
'amuja
أَمُجَ
jag - subjunktiv
'amuj
أَمُج
jag - jussiv
du (m)
tamuuju
تَمُوجُ
du (m) - nutid
mujta
مُجتَ
du (m) - dåtid
tamuja
تَمُجَ
du (m) - subjunktiv
tamuj
تَمُج
du (m) - jussiv
du (f)
tamuujiina
تَمُوجِينَ
du (f) - nutid
mujti
مُجتِ
du (f) - dåtid
tamuujii
تَمُوجِي
du (f) - subjunktiv
tamuujii
تَمُوجِي
du (f) - jussiv
han
yamuuju
يَمُوجُ
han - nutid
maaja
مَاجَ
han - dåtid
yamuja
يَمُجَ
han - subjunktiv
yamuj
يَمُج
han - jussiv
hon
tamuuju
تَمُوجُ
hon - nutid
maajat
مَاجَت
hon - dåtid
tamuja
تَمُجَ
hon - subjunktiv
tamuj
تَمُج
hon - jussiv
vi
namuuju
نَمُوجُ
vi - nutid
mujnaa
مُجنَا
vi - dåtid
namuja
نَمُجَ
vi - subjunktiv
namuj
نَمُج
vi - jussiv
ni (m)
tamuujuuna
تَمُوجُونَ
ni (m) - nutid
mujtum
مُجتُم
ni (m) - dåtid
tamuujuu
تَمُوجُوا
ni (m) - subjunktiv
tamuujuu
تَمُوجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamujna
تَمُجنَ
ni (f) - nutid
mujtunna
مُجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamujna
تَمُجنَ
ni (f) - subjunktiv
tamujna
تَمُجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamuujuuna
يَمُوجُونَ
de (m) - nutid
maajuu
مَاجُوا
de (m) - dåtid
yamuujuu
يَمُوجُوا
de (m) - subjunktiv
yamuujuu
يَمُوجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamujna
يَمُجنَ
de (f) - nutid
mujna
مُجنَ
de (f) - dåtid
yamujna
يَمُجنَ
de (f) - subjunktiv
yamujna
يَمُجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamuujaani
تَمُوجَانِ
ni två - nutid
mujtumaa
مُجتُمَا
ni två - dåtid
tamujaa
تَمُجَا
ni två - subjunktiv
tamujaa
تَمُجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamuujaani
يَمُوجَانِ
de två (m) - nutid
mujaa
مُجَا
de två (m) - dåtid
yamujaa
يَمُجَا
de två (m) - subjunktiv
yamujaa
يَمُجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamuujaani
تَمُوجَانِ
de två (f) - nutid
mujataa
مُجَتَا
de två (f) - dåtid
tamujaa
تَمُجَا
de två (f) - subjunktiv
tamujaa
تَمُجَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
muj
مُج
du (m) - imperativ
du (f)
muujii
مُوجِي
du (f) - imperativ
du (dual)
muujaa
مُوجَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
muujuu
مُوجُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
mujna
مُجنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.