Böjningsformer av verbet 'att skämta med'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufaakihu
أُفَاكِهُ
jag - nutid
faakahtu
فَاكَهتُ
jag - dåtid
'ufaakih
أُفَاكِه
jag - subjunktiv
'ufaakih
أُفَاكِه
jag - jussiv
du (m)
tufaakihu
تُفَاكِهُ
du (m) - nutid
faakahta
فَاكَهتَ
du (m) - dåtid
tufaakih
تُفَاكِه
du (m) - subjunktiv
tufaakih
تُفَاكِه
du (m) - jussiv
du (f)
tufaakihiina
تُفَاكِهِينَ
du (f) - nutid
faakahti
فَاكَهتِ
du (f) - dåtid
tufaakihii
تُفَاكِهِي
du (f) - subjunktiv
tufaakihii
تُفَاكِهِي
du (f) - jussiv
han
yufaakihu
يُفَاكِهُ
han - nutid
faakaha
فَاكَهَ
han - dåtid
yufaakih
يُفَاكِه
han - subjunktiv
yufaakih
يُفَاكِه
han - jussiv
hon
tufaakihu
تُفَاكِهُ
hon - nutid
faakahat
فَاكَهَت
hon - dåtid
tufaakih
تُفَاكِه
hon - subjunktiv
tufaakih
تُفَاكِه
hon - jussiv
vi
nufaakihu
نُفَاكِهُ
vi - nutid
faakahnaa
فَاكَهنَا
vi - dåtid
nufaakih
نُفَاكِه
vi - subjunktiv
nufaakih
نُفَاكِه
vi - jussiv
ni (m)
tufaakihuuna
تُفَاكِهُونَ
ni (m) - nutid
faakahtum
فَاكَهتُم
ni (m) - dåtid
tufaakihuu
تُفَاكِهُوا
ni (m) - subjunktiv
tufaakihuu
تُفَاكِهُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufaakihna
تُفَاكِهنَ
ni (f) - nutid
faakahtunna
فَاكَهتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufaakihna
تُفَاكِهنَ
ni (f) - subjunktiv
tufaakihna
تُفَاكِهنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufaakihuuna
يُفَاكِهُونَ
de (m) - nutid
faakahuu
فَاكَهُوا
de (m) - dåtid
yufaakihuu
يُفَاكِهُوا
de (m) - subjunktiv
yufaakihuu
يُفَاكِهُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufaakihna
يُفَاكِهنَ
de (f) - nutid
faakahna
فَاكَهنَ
de (f) - dåtid
yufaakihna
يُفَاكِهنَ
de (f) - subjunktiv
yufaakihna
يُفَاكِهنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufaakihaani
تُفَاكِهَانِ
ni två - nutid
faakahtumaa
فَاكَهتُمَا
ni två - dåtid
tufaakihaa
تُفَاكِهَا
ni två - subjunktiv
tufaakihaa
تُفَاكِهَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufaakihaani
يُفَاكِهَانِ
de två (m) - nutid
faakahaa
فَاكَهَا
de två (m) - dåtid
yufaakihaa
يُفَاكِهَا
de två (m) - subjunktiv
yufaakihaa
يُفَاكِهَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufaakihaani
تُفَاكِهَانِ
de två (f) - nutid
faakahataa
فَاكَهَتَا
de två (f) - dåtid
tufaakihaa
تُفَاكِهَا
de två (f) - subjunktiv
tufaakihaa
تُفَاكِهَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.