Böjningsformer av verbet 'att stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usannidu
أُسَنِّدُ
jag - nutid
sannadtu
سَنَّدتُ
jag - dåtid
'usannid
أُسَنِّد
jag - subjunktiv
'usannid
أُسَنِّد
jag - jussiv
du (m)
tusannidu
تُسَنِّدُ
du (m) - nutid
sannadta
سَنَّدتَ
du (m) - dåtid
tusannid
تُسَنِّد
du (m) - subjunktiv
tusannid
تُسَنِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tusannidiina
تُسَنِّدِينَ
du (f) - nutid
sannadti
سَنَّدتِ
du (f) - dåtid
tusannidii
تُسَنِّدِي
du (f) - subjunktiv
tusannidii
تُسَنِّدِي
du (f) - jussiv
han
yusannidu
يُسَنِّدُ
han - nutid
sannada
سَنَّدَ
han - dåtid
yusannid
يُسَنِّد
han - subjunktiv
yusannid
يُسَنِّد
han - jussiv
hon
tusannidu
تُسَنِّدُ
hon - nutid
sannadat
سَنَّدَت
hon - dåtid
tusannid
تُسَنِّد
hon - subjunktiv
tusannid
تُسَنِّد
hon - jussiv
vi
nusannidu
نُسَنِّدُ
vi - nutid
sannadnaa
سَنَّدنَا
vi - dåtid
nusannid
نُسَنِّد
vi - subjunktiv
nusannid
نُسَنِّد
vi - jussiv
ni (m)
tusanniduuna
تُسَنِّدُونَ
ni (m) - nutid
sannadtum
سَنَّدتُم
ni (m) - dåtid
tusanniduu
تُسَنِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tusanniduu
تُسَنِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusannidna
تُسَنِّدنَ
ni (f) - nutid
sannadtunna
سَنَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusannidna
تُسَنِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tusannidna
تُسَنِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusanniduuna
يُسَنِّدُونَ
de (m) - nutid
sannaduu
سَنَّدُوا
de (m) - dåtid
yusanniduu
يُسَنِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yusanniduu
يُسَنِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusannidna
يُسَنِّدنَ
de (f) - nutid
sannadna
سَنَّدنَ
de (f) - dåtid
yusannidna
يُسَنِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yusannidna
يُسَنِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusannidaani
تُسَنِّدَانِ
ni två - nutid
sannadtumaa
سَنَّدتُمَا
ni två - dåtid
tusannidaa
تُسَنِّدَا
ni två - subjunktiv
tusannidaa
تُسَنِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusannidaani
يُسَنِّدَانِ
de två (m) - nutid
sannadaa
سَنَّدَا
de två (m) - dåtid
yusannidaa
يُسَنِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yusannidaa
يُسَنِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusannidaani
تُسَنِّدَانِ
de två (f) - nutid
sannadataa
سَنَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tusannidaa
تُسَنِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tusannidaa
تُسَنِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.