Böjningsformer av verbet 'att göra ledsen'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHzinu
أُحزِنُ
jag - nutid
'aHzantu
أَحزَنتُ
jag - dåtid
'uHzin
أُحزِن
jag - subjunktiv
'uHzin
أُحزِن
jag - jussiv
du (m)
tuHzinu
تُحزِنُ
du (m) - nutid
'aHzanta
أَحزَنتَ
du (m) - dåtid
tuHzin
تُحزِن
du (m) - subjunktiv
tuHzin
تُحزِن
du (m) - jussiv
du (f)
tuHziniina
تُحزِنِينَ
du (f) - nutid
'aHzanti
أَحزَنتِ
du (f) - dåtid
tuHzinii
تُحزِنِي
du (f) - subjunktiv
tuHzinii
تُحزِنِي
du (f) - jussiv
han
yuHzinu
يُحزِنُ
han - nutid
'aHzana
أَحزَنَ
han - dåtid
yuHzin
يُحزِن
han - subjunktiv
yuHzin
يُحزِن
han - jussiv
hon
tuHzinu
تُحزِنُ
hon - nutid
'aHzanat
أَحزَنَت
hon - dåtid
tuHzin
تُحزِن
hon - subjunktiv
tuHzin
تُحزِن
hon - jussiv
vi
nuHzinu
نُحزِنُ
vi - nutid
'aHzannaa
أَحزَنَّا
vi - dåtid
nuHzin
نُحزِن
vi - subjunktiv
nuHzin
نُحزِن
vi - jussiv
ni (m)
tuHzinuuna
تُحزِنُونَ
ni (m) - nutid
'aHzantum
أَحزَنتُم
ni (m) - dåtid
tuHzinuu
تُحزِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHzinuu
تُحزِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHzinna
تُحزِنَّ
ni (f) - nutid
'aHzantunna
أَحزَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHzinna
تُحزِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tuHzinna
تُحزِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHzinuuna
يُحزِنُونَ
de (m) - nutid
'aHzanuu
أَحزَنُوا
de (m) - dåtid
yuHzinuu
يُحزِنُوا
de (m) - subjunktiv
yuHzinuu
يُحزِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHzinna
يُحزِنَّ
de (f) - nutid
'aHzanna
أَحزَنَّ
de (f) - dåtid
yuHzinna
يُحزِنَّ
de (f) - subjunktiv
yuHzinna
يُحزِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tuHzinaani
تُحزِنَانِ
ni två - nutid
'aHzantumaa
أَحزَنتُمَا
ni två - dåtid
tuHzinaa
تُحزِنَا
ni två - subjunktiv
tuHzinaa
تُحزِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHzinaani
يُحزِنَانِ
de två (m) - nutid
'aHzanaa
أَحزَنَا
de två (m) - dåtid
yuHzinaa
يُحزِنَا
de två (m) - subjunktiv
yuHzinaa
يُحزِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHzinaani
تُحزِنَانِ
de två (f) - nutid
'aHzanataa
أَحزَنَتَا
de två (f) - dåtid
tuHzinaa
تُحزِنَا
de två (f) - subjunktiv
tuHzinaa
تُحزِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.