Böjningsformer av verbet 'att antändas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ashubbu
أَشُبُّ
jag - nutid
shababtu
شَبَبتُ
jag - dåtid
'ashubba
أَشُبَّ
jag - subjunktiv
'ashubba
أَشُبَّ
jag - jussiv
du (m)
tashubbu
تَشُبُّ
du (m) - nutid
shababta
شَبَبتَ
du (m) - dåtid
tashubba
تَشُبَّ
du (m) - subjunktiv
tashubba
تَشُبَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tashubbiina
تَشُبِّينَ
du (f) - nutid
shababti
شَبَبتِ
du (f) - dåtid
tashubbii
تَشُبِّي
du (f) - subjunktiv
tashubbii
تَشُبِّي
du (f) - jussiv
han
yashubbu
يَشُبُّ
han - nutid
shabba
شَبَّ
han - dåtid
yashubba
يَشُبَّ
han - subjunktiv
yashubba
يَشُبَّ
han - jussiv
hon
tashubbu
تَشُبُّ
hon - nutid
shabbat
شَبَّت
hon - dåtid
tashubba
تَشُبَّ
hon - subjunktiv
tashubba
تَشُبَّ
hon - jussiv
vi
nashubbu
نَشُبُّ
vi - nutid
shababnaa
شَبَبنَا
vi - dåtid
nashubba
نَشُبَّ
vi - subjunktiv
nashubba
نَشُبَّ
vi - jussiv
ni (m)
tashubbuuna
تَشُبُّونَ
ni (m) - nutid
shababtum
شَبَبتُم
ni (m) - dåtid
tashubbuu
تَشُبُّوا
ni (m) - subjunktiv
tashubbuu
تَشُبُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tashbubna
تَشبُبنَ
ni (f) - nutid
shababtunna
شَبَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tashbubna
تَشبُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tashbubna
تَشبُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yashubbuuna
يَشُبُّونَ
de (m) - nutid
shabbuu
شَبُّوا
de (m) - dåtid
yashubbuu
يَشُبُّوا
de (m) - subjunktiv
yashubbuu
يَشُبُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yashbubna
يَشبُبنَ
de (f) - nutid
shababna
شَبَبنَ
de (f) - dåtid
yashbubna
يَشبُبنَ
de (f) - subjunktiv
yashbubna
يَشبُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tashubbaani
تَشُبَّانِ
ni två - nutid
shababtumaa
شَبَبتُمَا
ni två - dåtid
tashubbaa
تَشُبَّا
ni två - subjunktiv
tashubbaa
تَشُبَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yashubbaani
يَشُبَّانِ
de två (m) - nutid
shababaa
شَبَبَا
de två (m) - dåtid
yashubbaa
يَشُبَّا
de två (m) - subjunktiv
yashubbaa
يَشُبَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tashubbaani
تَشُبَّانِ
de två (f) - nutid
shababataa
شَبَبَتَا
de två (f) - dåtid
tashubbaa
تَشُبَّا
de två (f) - subjunktiv
tashubbaa
تَشُبَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
shubba
شُبَّ
du (m) - imperativ
du (f)
shubbii
شُبِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
shubbaa
شُبَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
shubbuu
شُبُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ushbubna
أُشبُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.