Böjningsformer av verbet 'att gödsla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usammidu
أُسَمِّدُ
jag - nutid
sammadtu
سَمَّدتُ
jag - dåtid
'usammid
أُسَمِّد
jag - subjunktiv
'usammid
أُسَمِّد
jag - jussiv
du (m)
tusammidu
تُسَمِّدُ
du (m) - nutid
sammadta
سَمَّدتَ
du (m) - dåtid
tusammid
تُسَمِّد
du (m) - subjunktiv
tusammid
تُسَمِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tusammidiina
تُسَمِّدِينَ
du (f) - nutid
sammadti
سَمَّدتِ
du (f) - dåtid
tusammidii
تُسَمِّدِي
du (f) - subjunktiv
tusammidii
تُسَمِّدِي
du (f) - jussiv
han
yusammidu
يُسَمِّدُ
han - nutid
sammada
سَمَّدَ
han - dåtid
yusammid
يُسَمِّد
han - subjunktiv
yusammid
يُسَمِّد
han - jussiv
hon
tusammidu
تُسَمِّدُ
hon - nutid
sammadat
سَمَّدَت
hon - dåtid
tusammid
تُسَمِّد
hon - subjunktiv
tusammid
تُسَمِّد
hon - jussiv
vi
nusammidu
نُسَمِّدُ
vi - nutid
sammadnaa
سَمَّدنَا
vi - dåtid
nusammid
نُسَمِّد
vi - subjunktiv
nusammid
نُسَمِّد
vi - jussiv
ni (m)
tusammiduuna
تُسَمِّدُونَ
ni (m) - nutid
sammadtum
سَمَّدتُم
ni (m) - dåtid
tusammiduu
تُسَمِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tusammiduu
تُسَمِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusammidna
تُسَمِّدنَ
ni (f) - nutid
sammadtunna
سَمَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusammidna
تُسَمِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tusammidna
تُسَمِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusammiduuna
يُسَمِّدُونَ
de (m) - nutid
sammaduu
سَمَّدُوا
de (m) - dåtid
yusammiduu
يُسَمِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yusammiduu
يُسَمِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusammidna
يُسَمِّدنَ
de (f) - nutid
sammadna
سَمَّدنَ
de (f) - dåtid
yusammidna
يُسَمِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yusammidna
يُسَمِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusammidaani
تُسَمِّدَانِ
ni två - nutid
sammadtumaa
سَمَّدتُمَا
ni två - dåtid
tusammidaa
تُسَمِّدَا
ni två - subjunktiv
tusammidaa
تُسَمِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusammidaani
يُسَمِّدَانِ
de två (m) - nutid
sammadaa
سَمَّدَا
de två (m) - dåtid
yusammidaa
يُسَمِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yusammidaa
يُسَمِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusammidaani
تُسَمِّدَانِ
de två (f) - nutid
sammadataa
سَمَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tusammidaa
تُسَمِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tusammidaa
تُسَمِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.