Böjningsformer av verbet 'att göra ledsen'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushjinu
أُشجِنُ
jag - nutid
'ashjantu
أَشجَنتُ
jag - dåtid
'ushjin
أُشجِن
jag - subjunktiv
'ushjin
أُشجِن
jag - jussiv
du (m)
tushjinu
تُشجِنُ
du (m) - nutid
'ashjanta
أَشجَنتَ
du (m) - dåtid
tushjin
تُشجِن
du (m) - subjunktiv
tushjin
تُشجِن
du (m) - jussiv
du (f)
tushjiniina
تُشجِنِينَ
du (f) - nutid
'ashjanti
أَشجَنتِ
du (f) - dåtid
tushjinii
تُشجِنِي
du (f) - subjunktiv
tushjinii
تُشجِنِي
du (f) - jussiv
han
yushjinu
يُشجِنُ
han - nutid
'ashjana
أَشجَنَ
han - dåtid
yushjin
يُشجِن
han - subjunktiv
yushjin
يُشجِن
han - jussiv
hon
tushjinu
تُشجِنُ
hon - nutid
'ashjanat
أَشجَنَت
hon - dåtid
tushjin
تُشجِن
hon - subjunktiv
tushjin
تُشجِن
hon - jussiv
vi
nushjinu
نُشجِنُ
vi - nutid
'ashjannaa
أَشجَنَّا
vi - dåtid
nushjin
نُشجِن
vi - subjunktiv
nushjin
نُشجِن
vi - jussiv
ni (m)
tushjinuuna
تُشجِنُونَ
ni (m) - nutid
'ashjantum
أَشجَنتُم
ni (m) - dåtid
tushjinuu
تُشجِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tushjinuu
تُشجِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushjinna
تُشجِنَّ
ni (f) - nutid
'ashjantunna
أَشجَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushjinna
تُشجِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tushjinna
تُشجِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushjinuuna
يُشجِنُونَ
de (m) - nutid
'ashjanuu
أَشجَنُوا
de (m) - dåtid
yushjinuu
يُشجِنُوا
de (m) - subjunktiv
yushjinuu
يُشجِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushjinna
يُشجِنَّ
de (f) - nutid
'ashjanna
أَشجَنَّ
de (f) - dåtid
yushjinna
يُشجِنَّ
de (f) - subjunktiv
yushjinna
يُشجِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tushjinaani
تُشجِنَانِ
ni två - nutid
'ashjantumaa
أَشجَنتُمَا
ni två - dåtid
tushjinaa
تُشجِنَا
ni två - subjunktiv
tushjinaa
تُشجِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushjinaani
يُشجِنَانِ
de två (m) - nutid
'ashjanaa
أَشجَنَا
de två (m) - dåtid
yushjinaa
يُشجِنَا
de två (m) - subjunktiv
yushjinaa
يُشجِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushjinaani
تُشجِنَانِ
de två (f) - nutid
'ashjanataa
أَشجَنَتَا
de två (f) - dåtid
tushjinaa
تُشجِنَا
de två (f) - subjunktiv
tushjinaa
تُشجِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.