Böjningsformer av verbet 'att leka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'udaa3ibu
أُدَاعِبُ
jag - nutid
daa3abtu
دَاعَبتُ
jag - dåtid
'udaa3ib
أُدَاعِب
jag - subjunktiv
'udaa3ib
أُدَاعِب
jag - jussiv
du (m)
tudaa3ibu
تُدَاعِبُ
du (m) - nutid
daa3abta
دَاعَبتَ
du (m) - dåtid
tudaa3ib
تُدَاعِب
du (m) - subjunktiv
tudaa3ib
تُدَاعِب
du (m) - jussiv
du (f)
tudaa3ibiina
تُدَاعِبِينَ
du (f) - nutid
daa3abti
دَاعَبتِ
du (f) - dåtid
tudaa3ibii
تُدَاعِبِي
du (f) - subjunktiv
tudaa3ibii
تُدَاعِبِي
du (f) - jussiv
han
yudaa3ibu
يُدَاعِبُ
han - nutid
daa3aba
دَاعَبَ
han - dåtid
yudaa3ib
يُدَاعِب
han - subjunktiv
yudaa3ib
يُدَاعِب
han - jussiv
hon
tudaa3ibu
تُدَاعِبُ
hon - nutid
daa3abat
دَاعَبَت
hon - dåtid
tudaa3ib
تُدَاعِب
hon - subjunktiv
tudaa3ib
تُدَاعِب
hon - jussiv
vi
nudaa3ibu
نُدَاعِبُ
vi - nutid
daa3abnaa
دَاعَبنَا
vi - dåtid
nudaa3ib
نُدَاعِب
vi - subjunktiv
nudaa3ib
نُدَاعِب
vi - jussiv
ni (m)
tudaa3ibuuna
تُدَاعِبُونَ
ni (m) - nutid
daa3abtum
دَاعَبتُم
ni (m) - dåtid
tudaa3ibuu
تُدَاعِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tudaa3ibuu
تُدَاعِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tudaa3ibna
تُدَاعِبنَ
ni (f) - nutid
daa3abtunna
دَاعَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tudaa3ibna
تُدَاعِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tudaa3ibna
تُدَاعِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yudaa3ibuuna
يُدَاعِبُونَ
de (m) - nutid
daa3abuu
دَاعَبُوا
de (m) - dåtid
yudaa3ibuu
يُدَاعِبُوا
de (m) - subjunktiv
yudaa3ibuu
يُدَاعِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yudaa3ibna
يُدَاعِبنَ
de (f) - nutid
daa3abna
دَاعَبنَ
de (f) - dåtid
yudaa3ibna
يُدَاعِبنَ
de (f) - subjunktiv
yudaa3ibna
يُدَاعِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tudaa3ibaani
تُدَاعِبَانِ
ni två - nutid
daa3abtumaa
دَاعَبتُمَا
ni två - dåtid
tudaa3ibaa
تُدَاعِبَا
ni två - subjunktiv
tudaa3ibaa
تُدَاعِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yudaa3ibaani
يُدَاعِبَانِ
de två (m) - nutid
daa3abaa
دَاعَبَا
de två (m) - dåtid
yudaa3ibaa
يُدَاعِبَا
de två (m) - subjunktiv
yudaa3ibaa
يُدَاعِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tudaa3ibaani
تُدَاعِبَانِ
de två (f) - nutid
daa3abataa
دَاعَبَتَا
de två (f) - dåtid
tudaa3ibaa
تُدَاعِبَا
de två (f) - subjunktiv
tudaa3ibaa
تُدَاعِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.