Böjningsformer av verbet 'att öppna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aftaHu
أَفتَحُ
jag - nutid
fataHtu
فَتَحتُ
jag - dåtid
'aftaHa
أَفتَحَ
jag - subjunktiv
'aftaH
أَفتَح
jag - jussiv
du (m)
taftaHu
تَفتَحُ
du (m) - nutid
fataHta
فَتَحتَ
du (m) - dåtid
taftaHa
تَفتَحَ
du (m) - subjunktiv
taftaH
تَفتَح
du (m) - jussiv
du (f)
taftaHiina
تَفتَحِينَ
du (f) - nutid
fataHti
فَتَحتِ
du (f) - dåtid
taftaHii
تَفتَحِي
du (f) - subjunktiv
taftaHii
تَفتَحِي
du (f) - jussiv
han
yaftaHu
يَفتَحُ
han - nutid
fataHa
فَتَحَ
han - dåtid
yaftaHa
يَفتَحَ
han - subjunktiv
yaftaH
يَفتَح
han - jussiv
hon
taftaHu
تَفتَحُ
hon - nutid
fataHat
فَتَحَت
hon - dåtid
taftaHa
تَفتَحَ
hon - subjunktiv
taftaH
تَفتَح
hon - jussiv
vi
naftaHu
نَفتَحُ
vi - nutid
fataHnaa
فَتَحنَا
vi - dåtid
naftaHa
نَفتَحَ
vi - subjunktiv
naftaH
نَفتَح
vi - jussiv
ni (m)
taftaHuuna
تَفتَحُونَ
ni (m) - nutid
fataHtum
فَتَحتُم
ni (m) - dåtid
taftaHuu
تَفتَحُوا
ni (m) - subjunktiv
taftaHuu
تَفتَحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taftaHna
تَفتَحنَ
ni (f) - nutid
fataHtunna
فَتَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
taftaHna
تَفتَحنَ
ni (f) - subjunktiv
taftaHna
تَفتَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaftaHuuna
يَفتَحُونَ
de (m) - nutid
fataHuu
فَتَحُوا
de (m) - dåtid
yaftaHuu
يَفتَحُوا
de (m) - subjunktiv
yaftaHuu
يَفتَحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaftaHna
يَفتَحنَ
de (f) - nutid
fataHna
فَتَحنَ
de (f) - dåtid
yaftaHna
يَفتَحنَ
de (f) - subjunktiv
yaftaHna
يَفتَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
taftaHaani
تَفتَحَانِ
ni två - nutid
fataHtumaa
فَتَحتُمَا
ni två - dåtid
taftaHaa
تَفتَحَا
ni två - subjunktiv
taftaHaa
تَفتَحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaftaHaani
يَفتَحَانِ
de två (m) - nutid
fataHaa
فَتَحَا
de två (m) - dåtid
yaftaHaa
يَفتَحَا
de två (m) - subjunktiv
yaftaHaa
يَفتَحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taftaHaani
تَفتَحَانِ
de två (f) - nutid
fataHataa
فَتَحَتَا
de två (f) - dåtid
taftaHaa
تَفتَحَا
de två (f) - subjunktiv
taftaHaa
تَفتَحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iftaH
إِفتَح
du (m) - imperativ
du (f)
'iftaHii
إِفتَحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iftaHaa
إِفتَحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iftaHuu
إِفتَحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iftaHna
إِفتَحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.