Böjningsformer av verbet 'att glide'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3uufu
أَعُوفُ
jag - nutid
3uftu
عُفتُ
jag - dåtid
'a3ufa
أَعُفَ
jag - subjunktiv
'a3uf
أَعُف
jag - jussiv
du (m)
ta3uufu
تَعُوفُ
du (m) - nutid
3ufta
عُفتَ
du (m) - dåtid
ta3ufa
تَعُفَ
du (m) - subjunktiv
ta3uf
تَعُف
du (m) - jussiv
du (f)
ta3uufiina
تَعُوفِينَ
du (f) - nutid
3ufti
عُفتِ
du (f) - dåtid
ta3uufii
تَعُوفِي
du (f) - subjunktiv
ta3uufii
تَعُوفِي
du (f) - jussiv
han
ya3uufu
يَعُوفُ
han - nutid
3aafa
عَافَ
han - dåtid
ya3ufa
يَعُفَ
han - subjunktiv
ya3uf
يَعُف
han - jussiv
hon
ta3uufu
تَعُوفُ
hon - nutid
3aafat
عَافَت
hon - dåtid
ta3ufa
تَعُفَ
hon - subjunktiv
ta3uf
تَعُف
hon - jussiv
vi
na3uufu
نَعُوفُ
vi - nutid
3ufnaa
عُفنَا
vi - dåtid
na3ufa
نَعُفَ
vi - subjunktiv
na3uf
نَعُف
vi - jussiv
ni (m)
ta3uufuuna
تَعُوفُونَ
ni (m) - nutid
3uftum
عُفتُم
ni (m) - dåtid
ta3uufuu
تَعُوفُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3uufuu
تَعُوفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3ufna
تَعُفنَ
ni (f) - nutid
3uftunna
عُفتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3ufna
تَعُفنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3ufna
تَعُفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3uufuuna
يَعُوفُونَ
de (m) - nutid
3aafuu
عَافُوا
de (m) - dåtid
ya3uufuu
يَعُوفُوا
de (m) - subjunktiv
ya3uufuu
يَعُوفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3ufna
يَعُفنَ
de (f) - nutid
3ufna
عُفنَ
de (f) - dåtid
ya3ufna
يَعُفنَ
de (f) - subjunktiv
ya3ufna
يَعُفنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3uufaani
تَعُوفَانِ
ni två - nutid
3uftumaa
عُفتُمَا
ni två - dåtid
ta3ufaa
تَعُفَا
ni två - subjunktiv
ta3ufaa
تَعُفَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3uufaani
يَعُوفَانِ
de två (m) - nutid
3ufaa
عُفَا
de två (m) - dåtid
ya3ufaa
يَعُفَا
de två (m) - subjunktiv
ya3ufaa
يَعُفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3uufaani
تَعُوفَانِ
de två (f) - nutid
3ufataa
عُفَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ufaa
تَعُفَا
de två (f) - subjunktiv
ta3ufaa
تَعُفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3uf
عُف
du (m) - imperativ
du (f)
3uufii
عُوفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
3uufaa
عُوفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3uufuu
عُوفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
3ufna
عُفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.