Böjningsformer av verbet 'att skumma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uzabbidu
أُزَبِّدُ
jag - nutid
zabbadtu
زَبَّدتُ
jag - dåtid
'uzabbid
أُزَبِّد
jag - subjunktiv
'uzabbid
أُزَبِّد
jag - jussiv
du (m)
tuzabbidu
تُزَبِّدُ
du (m) - nutid
zabbadta
زَبَّدتَ
du (m) - dåtid
tuzabbid
تُزَبِّد
du (m) - subjunktiv
tuzabbid
تُزَبِّد
du (m) - jussiv
du (f)
tuzabbidiina
تُزَبِّدِينَ
du (f) - nutid
zabbadti
زَبَّدتِ
du (f) - dåtid
tuzabbidii
تُزَبِّدِي
du (f) - subjunktiv
tuzabbidii
تُزَبِّدِي
du (f) - jussiv
han
yuzabbidu
يُزَبِّدُ
han - nutid
zabbada
زَبَّدَ
han - dåtid
yuzabbid
يُزَبِّد
han - subjunktiv
yuzabbid
يُزَبِّد
han - jussiv
hon
tuzabbidu
تُزَبِّدُ
hon - nutid
zabbadat
زَبَّدَت
hon - dåtid
tuzabbid
تُزَبِّد
hon - subjunktiv
tuzabbid
تُزَبِّد
hon - jussiv
vi
nuzabbidu
نُزَبِّدُ
vi - nutid
zabbadnaa
زَبَّدنَا
vi - dåtid
nuzabbid
نُزَبِّد
vi - subjunktiv
nuzabbid
نُزَبِّد
vi - jussiv
ni (m)
tuzabbiduuna
تُزَبِّدُونَ
ni (m) - nutid
zabbadtum
زَبَّدتُم
ni (m) - dåtid
tuzabbiduu
تُزَبِّدُوا
ni (m) - subjunktiv
tuzabbiduu
تُزَبِّدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuzabbidna
تُزَبِّدنَ
ni (f) - nutid
zabbadtunna
زَبَّدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuzabbidna
تُزَبِّدنَ
ni (f) - subjunktiv
tuzabbidna
تُزَبِّدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuzabbiduuna
يُزَبِّدُونَ
de (m) - nutid
zabbaduu
زَبَّدُوا
de (m) - dåtid
yuzabbiduu
يُزَبِّدُوا
de (m) - subjunktiv
yuzabbiduu
يُزَبِّدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuzabbidna
يُزَبِّدنَ
de (f) - nutid
zabbadna
زَبَّدنَ
de (f) - dåtid
yuzabbidna
يُزَبِّدنَ
de (f) - subjunktiv
yuzabbidna
يُزَبِّدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuzabbidaani
تُزَبِّدَانِ
ni två - nutid
zabbadtumaa
زَبَّدتُمَا
ni två - dåtid
tuzabbidaa
تُزَبِّدَا
ni två - subjunktiv
tuzabbidaa
تُزَبِّدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuzabbidaani
يُزَبِّدَانِ
de två (m) - nutid
zabbadaa
زَبَّدَا
de två (m) - dåtid
yuzabbidaa
يُزَبِّدَا
de två (m) - subjunktiv
yuzabbidaa
يُزَبِّدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuzabbidaani
تُزَبِّدَانِ
de två (f) - nutid
zabbadataa
زَبَّدَتَا
de två (f) - dåtid
tuzabbidaa
تُزَبِّدَا
de två (f) - subjunktiv
tuzabbidaa
تُزَبِّدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.