Böjningsformer av verbet 'att stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usaanidu
أُسَانِدُ
jag - nutid
saanadtu
سَانَدتُ
jag - dåtid
'usaanid
أُسَانِد
jag - subjunktiv
'usaanid
أُسَانِد
jag - jussiv
du (m)
tusaanidu
تُسَانِدُ
du (m) - nutid
saanadta
سَانَدتَ
du (m) - dåtid
tusaanid
تُسَانِد
du (m) - subjunktiv
tusaanid
تُسَانِد
du (m) - jussiv
du (f)
tusaanidiina
تُسَانِدِينَ
du (f) - nutid
saanadti
سَانَدتِ
du (f) - dåtid
tusaanidii
تُسَانِدِي
du (f) - subjunktiv
tusaanidii
تُسَانِدِي
du (f) - jussiv
han
yusaanidu
يُسَانِدُ
han - nutid
saanada
سَانَدَ
han - dåtid
yusaanid
يُسَانِد
han - subjunktiv
yusaanid
يُسَانِد
han - jussiv
hon
tusaanidu
تُسَانِدُ
hon - nutid
saanadat
سَانَدَت
hon - dåtid
tusaanid
تُسَانِد
hon - subjunktiv
tusaanid
تُسَانِد
hon - jussiv
vi
nusaanidu
نُسَانِدُ
vi - nutid
saanadnaa
سَانَدنَا
vi - dåtid
nusaanid
نُسَانِد
vi - subjunktiv
nusaanid
نُسَانِد
vi - jussiv
ni (m)
tusaaniduuna
تُسَانِدُونَ
ni (m) - nutid
saanadtum
سَانَدتُم
ni (m) - dåtid
tusaaniduu
تُسَانِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tusaaniduu
تُسَانِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusaanidna
تُسَانِدنَ
ni (f) - nutid
saanadtunna
سَانَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusaanidna
تُسَانِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tusaanidna
تُسَانِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusaaniduuna
يُسَانِدُونَ
de (m) - nutid
saanaduu
سَانَدُوا
de (m) - dåtid
yusaaniduu
يُسَانِدُوا
de (m) - subjunktiv
yusaaniduu
يُسَانِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusaanidna
يُسَانِدنَ
de (f) - nutid
saanadna
سَانَدنَ
de (f) - dåtid
yusaanidna
يُسَانِدنَ
de (f) - subjunktiv
yusaanidna
يُسَانِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusaanidaani
تُسَانِدَانِ
ni två - nutid
saanadtumaa
سَانَدتُمَا
ni två - dåtid
tusaanidaa
تُسَانِدَا
ni två - subjunktiv
tusaanidaa
تُسَانِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusaanidaani
يُسَانِدَانِ
de två (m) - nutid
saanadaa
سَانَدَا
de två (m) - dåtid
yusaanidaa
يُسَانِدَا
de två (m) - subjunktiv
yusaanidaa
يُسَانِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusaanidaani
تُسَانِدَانِ
de två (f) - nutid
saanadataa
سَانَدَتَا
de två (f) - dåtid
tusaanidaa
تُسَانِدَا
de två (f) - subjunktiv
tusaanidaa
تُسَانِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.