Böjningsformer av verbet 'att förkasta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anbidhu
أَنبِذُ
jag - nutid
nabadhtu
نَبَذتُ
jag - dåtid
'anbidha
أَنبِذَ
jag - subjunktiv
'anbidh
أَنبِذ
jag - jussiv
du (m)
tanbidhu
تَنبِذُ
du (m) - nutid
nabadhta
نَبَذتَ
du (m) - dåtid
tanbidha
تَنبِذَ
du (m) - subjunktiv
tanbidh
تَنبِذ
du (m) - jussiv
du (f)
tanbidhiina
تَنبِذِينَ
du (f) - nutid
nabadhti
نَبَذتِ
du (f) - dåtid
tanbidhii
تَنبِذِي
du (f) - subjunktiv
tanbidhii
تَنبِذِي
du (f) - jussiv
han
yanbidhu
يَنبِذُ
han - nutid
nabadha
نَبَذَ
han - dåtid
yanbidha
يَنبِذَ
han - subjunktiv
yanbidh
يَنبِذ
han - jussiv
hon
tanbidhu
تَنبِذُ
hon - nutid
nabadhat
نَبَذَت
hon - dåtid
tanbidha
تَنبِذَ
hon - subjunktiv
tanbidh
تَنبِذ
hon - jussiv
vi
nanbidhu
نَنبِذُ
vi - nutid
nabadhnaa
نَبَذنَا
vi - dåtid
nanbidha
نَنبِذَ
vi - subjunktiv
nanbidh
نَنبِذ
vi - jussiv
ni (m)
tanbidhuuna
تَنبِذُونَ
ni (m) - nutid
nabadhtum
نَبَذتُم
ni (m) - dåtid
tanbidhuu
تَنبِذُوا
ni (m) - subjunktiv
tanbidhuu
تَنبِذُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanbidhna
تَنبِذنَ
ni (f) - nutid
nabadhtunna
نَبَذتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanbidhna
تَنبِذنَ
ni (f) - subjunktiv
tanbidhna
تَنبِذنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanbidhuuna
يَنبِذُونَ
de (m) - nutid
nabadhuu
نَبَذُوا
de (m) - dåtid
yanbidhuu
يَنبِذُوا
de (m) - subjunktiv
yanbidhuu
يَنبِذُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanbidhna
يَنبِذنَ
de (f) - nutid
nabadhna
نَبَذنَ
de (f) - dåtid
yanbidhna
يَنبِذنَ
de (f) - subjunktiv
yanbidhna
يَنبِذنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanbidhaani
تَنبِذَانِ
ni två - nutid
nabadhtumaa
نَبَذتُمَا
ni två - dåtid
tanbidhaa
تَنبِذَا
ni två - subjunktiv
tanbidhaa
تَنبِذَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanbidhaani
يَنبِذَانِ
de två (m) - nutid
nabadhaa
نَبَذَا
de två (m) - dåtid
yanbidhaa
يَنبِذَا
de två (m) - subjunktiv
yanbidhaa
يَنبِذَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanbidhaani
تَنبِذَانِ
de två (f) - nutid
nabadhataa
نَبَذَتَا
de två (f) - dåtid
tanbidhaa
تَنبِذَا
de två (f) - subjunktiv
tanbidhaa
تَنبِذَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inbidh
إِنبِذ
du (m) - imperativ
du (f)
'inbidhii
إِنبِذِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inbidhaa
إِنبِذَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inbidhuu
إِنبِذُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inbidhna
إِنبِذنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.