Böjningsformer av verbet 'att separeras frÃ¥n'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufaariqu
أُفَارِقُ
jag - nutid
faaraqtu
فَارَقتُ
jag - dåtid
'ufaariq
أُفَارِق
jag - subjunktiv
'ufaariq
أُفَارِق
jag - jussiv
du (m)
tufaariqu
تُفَارِقُ
du (m) - nutid
faaraqta
فَارَقتَ
du (m) - dåtid
tufaariq
تُفَارِق
du (m) - subjunktiv
tufaariq
تُفَارِق
du (m) - jussiv
du (f)
tufaariqiina
تُفَارِقِينَ
du (f) - nutid
faaraqti
فَارَقتِ
du (f) - dåtid
tufaariqii
تُفَارِقِي
du (f) - subjunktiv
tufaariqii
تُفَارِقِي
du (f) - jussiv
han
yufaariqu
يُفَارِقُ
han - nutid
faaraqa
فَارَقَ
han - dåtid
yufaariq
يُفَارِق
han - subjunktiv
yufaariq
يُفَارِق
han - jussiv
hon
tufaariqu
تُفَارِقُ
hon - nutid
faaraqat
فَارَقَت
hon - dåtid
tufaariq
تُفَارِق
hon - subjunktiv
tufaariq
تُفَارِق
hon - jussiv
vi
nufaariqu
نُفَارِقُ
vi - nutid
faaraqnaa
فَارَقنَا
vi - dåtid
nufaariq
نُفَارِق
vi - subjunktiv
nufaariq
نُفَارِق
vi - jussiv
ni (m)
tufaariquuna
تُفَارِقُونَ
ni (m) - nutid
faaraqtum
فَارَقتُم
ni (m) - dåtid
tufaariquu
تُفَارِقُوا
ni (m) - subjunktiv
tufaariquu
تُفَارِقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufaariqna
تُفَارِقنَ
ni (f) - nutid
faaraqtunna
فَارَقتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufaariqna
تُفَارِقنَ
ni (f) - subjunktiv
tufaariqna
تُفَارِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufaariquuna
يُفَارِقُونَ
de (m) - nutid
faaraquu
فَارَقُوا
de (m) - dåtid
yufaariquu
يُفَارِقُوا
de (m) - subjunktiv
yufaariquu
يُفَارِقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufaariqna
يُفَارِقنَ
de (f) - nutid
faaraqna
فَارَقنَ
de (f) - dåtid
yufaariqna
يُفَارِقنَ
de (f) - subjunktiv
yufaariqna
يُفَارِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufaariqaani
تُفَارِقَانِ
ni två - nutid
faaraqtumaa
فَارَقتُمَا
ni två - dåtid
tufaariqaa
تُفَارِقَا
ni två - subjunktiv
tufaariqaa
تُفَارِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufaariqaani
يُفَارِقَانِ
de två (m) - nutid
faaraqaa
فَارَقَا
de två (m) - dåtid
yufaariqaa
يُفَارِقَا
de två (m) - subjunktiv
yufaariqaa
يُفَارِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufaariqaani
تُفَارِقَانِ
de två (f) - nutid
faaraqataa
فَارَقَتَا
de två (f) - dåtid
tufaariqaa
تُفَارِقَا
de två (f) - subjunktiv
tufaariqaa
تُفَارِقَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.