Böjningsformer av verbet 'att stärka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umattinu
أُمَتِّنُ
jag - nutid
mattantu
مَتَّنتُ
jag - dåtid
'umattin
أُمَتِّن
jag - subjunktiv
'umattin
أُمَتِّن
jag - jussiv
du (m)
tumattinu
تُمَتِّنُ
du (m) - nutid
mattanta
مَتَّنتَ
du (m) - dåtid
tumattin
تُمَتِّن
du (m) - subjunktiv
tumattin
تُمَتِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tumattiniina
تُمَتِّنِينَ
du (f) - nutid
mattanti
مَتَّنتِ
du (f) - dåtid
tumattinii
تُمَتِّنِي
du (f) - subjunktiv
tumattinii
تُمَتِّنِي
du (f) - jussiv
han
yumattinu
يُمَتِّنُ
han - nutid
mattana
مَتَّنَ
han - dåtid
yumattin
يُمَتِّن
han - subjunktiv
yumattin
يُمَتِّن
han - jussiv
hon
tumattinu
تُمَتِّنُ
hon - nutid
mattanat
مَتَّنَت
hon - dåtid
tumattin
تُمَتِّن
hon - subjunktiv
tumattin
تُمَتِّن
hon - jussiv
vi
numattinu
نُمَتِّنُ
vi - nutid
mattannaa
مَتَّنَّا
vi - dåtid
numattin
نُمَتِّن
vi - subjunktiv
numattin
نُمَتِّن
vi - jussiv
ni (m)
tumattinuuna
تُمَتِّنُونَ
ni (m) - nutid
mattantum
مَتَّنتُم
ni (m) - dåtid
tumattinuu
تُمَتِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tumattinuu
تُمَتِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumattinna
تُمَتِّنَّ
ni (f) - nutid
mattantunna
مَتَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tumattinna
تُمَتِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tumattinna
تُمَتِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumattinuuna
يُمَتِّنُونَ
de (m) - nutid
mattanuu
مَتَّنُوا
de (m) - dåtid
yumattinuu
يُمَتِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yumattinuu
يُمَتِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumattinna
يُمَتِّنَّ
de (f) - nutid
mattanna
مَتَّنَّ
de (f) - dåtid
yumattinna
يُمَتِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yumattinna
يُمَتِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tumattinaani
تُمَتِّنَانِ
ni två - nutid
mattantumaa
مَتَّنتُمَا
ni två - dåtid
tumattinaa
تُمَتِّنَا
ni två - subjunktiv
tumattinaa
تُمَتِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumattinaani
يُمَتِّنَانِ
de två (m) - nutid
mattanaa
مَتَّنَا
de två (m) - dåtid
yumattinaa
يُمَتِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yumattinaa
يُمَتِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumattinaani
تُمَتِّنَانِ
de två (f) - nutid
mattanataa
مَتَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tumattinaa
تُمَتِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tumattinaa
تُمَتِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.