Böjningsformer av verbet 'att iordningställa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaDDibu
أُوَضِّبُ
jag - nutid
waDDabtu
وَضَّبتُ
jag - dåtid
'uwaDDib
أُوَضِّب
jag - subjunktiv
'uwaDDib
أُوَضِّب
jag - jussiv
du (m)
tuwaDDibu
تُوَضِّبُ
du (m) - nutid
waDDabta
وَضَّبتَ
du (m) - dåtid
tuwaDDib
تُوَضِّب
du (m) - subjunktiv
tuwaDDib
تُوَضِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaDDibiina
تُوَضِّبِينَ
du (f) - nutid
waDDabti
وَضَّبتِ
du (f) - dåtid
tuwaDDibii
تُوَضِّبِي
du (f) - subjunktiv
tuwaDDibii
تُوَضِّبِي
du (f) - jussiv
han
yuwaDDibu
يُوَضِّبُ
han - nutid
waDDaba
وَضَّبَ
han - dåtid
yuwaDDib
يُوَضِّب
han - subjunktiv
yuwaDDib
يُوَضِّب
han - jussiv
hon
tuwaDDibu
تُوَضِّبُ
hon - nutid
waDDabat
وَضَّبَت
hon - dåtid
tuwaDDib
تُوَضِّب
hon - subjunktiv
tuwaDDib
تُوَضِّب
hon - jussiv
vi
nuwaDDibu
نُوَضِّبُ
vi - nutid
waDDabnaa
وَضَّبنَا
vi - dåtid
nuwaDDib
نُوَضِّب
vi - subjunktiv
nuwaDDib
نُوَضِّب
vi - jussiv
ni (m)
tuwaDDibuuna
تُوَضِّبُونَ
ni (m) - nutid
waDDabtum
وَضَّبتُم
ni (m) - dåtid
tuwaDDibuu
تُوَضِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaDDibuu
تُوَضِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaDDibna
تُوَضِّبنَ
ni (f) - nutid
waDDabtunna
وَضَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaDDibna
تُوَضِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaDDibna
تُوَضِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaDDibuuna
يُوَضِّبُونَ
de (m) - nutid
waDDabuu
وَضَّبُوا
de (m) - dåtid
yuwaDDibuu
يُوَضِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaDDibuu
يُوَضِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaDDibna
يُوَضِّبنَ
de (f) - nutid
waDDabna
وَضَّبنَ
de (f) - dåtid
yuwaDDibna
يُوَضِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaDDibna
يُوَضِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaDDibaani
تُوَضِّبَانِ
ni två - nutid
waDDabtumaa
وَضَّبتُمَا
ni två - dåtid
tuwaDDibaa
تُوَضِّبَا
ni två - subjunktiv
tuwaDDibaa
تُوَضِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaDDibaani
يُوَضِّبَانِ
de två (m) - nutid
waDDabaa
وَضَّبَا
de två (m) - dåtid
yuwaDDibaa
يُوَضِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaDDibaa
يُوَضِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaDDibaani
تُوَضِّبَانِ
de två (f) - nutid
waDDabataa
وَضَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaDDibaa
تُوَضِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaDDibaa
تُوَضِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.