Böjningsformer av verbet 'att skrika'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3ijju
أَعِجُّ
jag - nutid
3ajajtu
عَجَجتُ
jag - dåtid
'a3ijja
أَعِجَّ
jag - subjunktiv
'a3ijja
أَعِجَّ
jag - jussiv
du (m)
ta3ijju
تَعِجُّ
du (m) - nutid
3ajajta
عَجَجتَ
du (m) - dåtid
ta3ijja
تَعِجَّ
du (m) - subjunktiv
ta3ijja
تَعِجَّ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3ijjiina
تَعِجِّينَ
du (f) - nutid
3ajajti
عَجَجتِ
du (f) - dåtid
ta3ijjii
تَعِجِّي
du (f) - subjunktiv
ta3ijjii
تَعِجِّي
du (f) - jussiv
han
ya3ijju
يَعِجُّ
han - nutid
3ajja
عَجَّ
han - dåtid
ya3ijja
يَعِجَّ
han - subjunktiv
ya3ijja
يَعِجَّ
han - jussiv
hon
ta3ijju
تَعِجُّ
hon - nutid
3ajjat
عَجَّت
hon - dåtid
ta3ijja
تَعِجَّ
hon - subjunktiv
ta3ijja
تَعِجَّ
hon - jussiv
vi
na3ijju
نَعِجُّ
vi - nutid
3ajajnaa
عَجَجنَا
vi - dåtid
na3ijja
نَعِجَّ
vi - subjunktiv
na3ijja
نَعِجَّ
vi - jussiv
ni (m)
ta3ijjuuna
تَعِجُّونَ
ni (m) - nutid
3ajajtum
عَجَجتُم
ni (m) - dåtid
ta3ijjuu
تَعِجُّوا
ni (m) - subjunktiv
ta3ijjuu
تَعِجُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3jijna
تَعجِجنَ
ni (f) - nutid
3ajajtunna
عَجَجتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3jijna
تَعجِجنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3jijna
تَعجِجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3ijjuuna
يَعِجُّونَ
de (m) - nutid
3ajjuu
عَجُّوا
de (m) - dåtid
ya3ijjuu
يَعِجُّوا
de (m) - subjunktiv
ya3ijjuu
يَعِجُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3jijna
يَعجِجنَ
de (f) - nutid
3ajajna
عَجَجنَ
de (f) - dåtid
ya3jijna
يَعجِجنَ
de (f) - subjunktiv
ya3jijna
يَعجِجنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3ijjaani
تَعِجَّانِ
ni två - nutid
3ajajtumaa
عَجَجتُمَا
ni två - dåtid
ta3ijjaa
تَعِجَّا
ni två - subjunktiv
ta3ijjaa
تَعِجَّا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3ijjaani
يَعِجَّانِ
de två (m) - nutid
3ajajaa
عَجَجَا
de två (m) - dåtid
ya3ijjaa
يَعِجَّا
de två (m) - subjunktiv
ya3ijjaa
يَعِجَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3ijjaani
تَعِجَّانِ
de två (f) - nutid
3ajajataa
عَجَجَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ijjaa
تَعِجَّا
de två (f) - subjunktiv
ta3ijjaa
تَعِجَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3ujja
عُجَّ
du (m) - imperativ
du (f)
3ujjii
عُجِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
3ujjaa
عُجَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3ujjuu
عُجُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3jujna
أُعجُجنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.