Böjningsformer av verbet 'att plÃ¥gas'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'atafajja3u
أَتَفَجَّعُ
jag - nutid
tafajja3tu
تَفَجَّعتُ
jag - dåtid
'atafajja3
أَتَفَجَّع
jag - subjunktiv
'atafajja3
أَتَفَجَّع
jag - jussiv
du (m)
tatafajja3u
تَتَفَجَّعُ
du (m) - nutid
tafajja3ta
تَفَجَّعتَ
du (m) - dåtid
tatafajja3
تَتَفَجَّع
du (m) - subjunktiv
tatafajja3
تَتَفَجَّع
du (m) - jussiv
du (f)
tatafajja3iina
تَتَفَجَّعِينَ
du (f) - nutid
tafajja3ti
تَفَجَّعتِ
du (f) - dåtid
tatafajja3ii
تَتَفَجَّعِي
du (f) - subjunktiv
tatafajja3ii
تَتَفَجَّعِي
du (f) - jussiv
han
yatafajja3u
يَتَفَجَّعُ
han - nutid
tafajja3a
تَفَجَّعَ
han - dåtid
yatafajja3
يَتَفَجَّع
han - subjunktiv
yatafajja3
يَتَفَجَّع
han - jussiv
hon
tatafajja3u
تَتَفَجَّعُ
hon - nutid
tafajja3at
تَفَجَّعَت
hon - dåtid
tatafajja3
تَتَفَجَّع
hon - subjunktiv
tatafajja3
تَتَفَجَّع
hon - jussiv
vi
natafajja3u
نَتَفَجَّعُ
vi - nutid
tafajja3naa
تَفَجَّعنَا
vi - dåtid
natafajja3
نَتَفَجَّع
vi - subjunktiv
natafajja3
نَتَفَجَّع
vi - jussiv
ni (m)
tatafajja3uuna
تَتَفَجَّعُونَ
ni (m) - nutid
tafajja3tum
تَفَجَّعتُم
ni (m) - dåtid
tatafajja3uu
تَتَفَجَّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tatafajja3uu
تَتَفَجَّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tatafajja3na
تَتَفَجَّعنَ
ni (f) - nutid
tafajja3tunna
تَفَجَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tatafajja3na
تَتَفَجَّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tatafajja3na
تَتَفَجَّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yatafajja3uuna
يَتَفَجَّعُونَ
de (m) - nutid
tafajja3uu
تَفَجَّعُوا
de (m) - dåtid
yatafajja3uu
يَتَفَجَّعُوا
de (m) - subjunktiv
yatafajja3uu
يَتَفَجَّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yatafajja3na
يَتَفَجَّعنَ
de (f) - nutid
tafajja3na
تَفَجَّعنَ
de (f) - dåtid
yatafajja3na
يَتَفَجَّعنَ
de (f) - subjunktiv
yatafajja3na
يَتَفَجَّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tatafajja3aani
تَتَفَجَّعَانِ
ni två - nutid
tafajja3tumaa
تَفَجَّعتُمَا
ni två - dåtid
tatafajja3aa
تَتَفَجَّعَا
ni två - subjunktiv
tatafajja3aa
تَتَفَجَّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yatafajja3aani
يَتَفَجَّعَانِ
de två (m) - nutid
tafajja3aa
تَفَجَّعَا
de två (m) - dåtid
yatafajja3aa
يَتَفَجَّعَا
de två (m) - subjunktiv
yatafajja3aa
يَتَفَجَّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tatafajja3aani
تَتَفَجَّعَانِ
de två (f) - nutid
tafajja3ataa
تَفَجَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tatafajja3aa
تَتَفَجَّعَا
de två (f) - subjunktiv
tatafajja3aa
تَتَفَجَّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.