Böjningsformer av verbet 'att vara söt'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHluu
أَحلُو
jag - nutid
Halawtu
حَلَوتُ
jag - dåtid
'aHlua
أَحلَُ
jag - subjunktiv
'aHlu
أَحلُ
jag - jussiv
du (m)
taHluu
تَحلُو
du (m) - nutid
Halawta
حَلَوتَ
du (m) - dåtid
taHlua
تَحلَُ
du (m) - subjunktiv
taHlu
تَحلُ
du (m) - jussiv
du (f)
taHliina
تَحلِينَ
du (f) - nutid
Halawti
حَلَوتِ
du (f) - dåtid
taHlii
تَحلِي
du (f) - subjunktiv
taHlii
تَحلِي
du (f) - jussiv
han
yaHluu
يَحلُو
han - nutid
Halaa
حَلَا
han - dåtid
yaHlua
يَحلَُ
han - subjunktiv
yaHlu
يَحلُ
han - jussiv
hon
taHluu
تَحلُو
hon - nutid
Halat
حَلَت
hon - dåtid
taHlua
تَحلَُ
hon - subjunktiv
taHlu
تَحلُ
hon - jussiv
vi
naHluu
نَحلُو
vi - nutid
Halawnaa
حَلَونَا
vi - dåtid
naHlua
نَحلَُ
vi - subjunktiv
naHlu
نَحلُ
vi - jussiv
ni (m)
taHluuna
تَحلُونَ
ni (m) - nutid
Halawtum
حَلَوتُم
ni (m) - dåtid
taHluu
تَحلُوا
ni (m) - subjunktiv
taHluu
تَحلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHluuna
تَحلُونَ
ni (f) - nutid
Halawtunna
حَلَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHluuna
تَحلُونَ
ni (f) - subjunktiv
taHluuna
تَحلُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHluuna
يَحلُونَ
de (m) - nutid
Halauu
حَلَُوا
de (m) - dåtid
yaHluu
يَحلُوا
de (m) - subjunktiv
yaHluu
يَحلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHluuna
يَحلُونَ
de (f) - nutid
Halawna
حَلَونَ
de (f) - dåtid
yaHluuna
يَحلُونَ
de (f) - subjunktiv
yaHluuna
يَحلُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taHluwaani
تَحلُوَانِ
ni två - nutid
Halawtumaa
حَلَوتُمَا
ni två - dåtid
taHluaa
تَحلَُا
ni två - subjunktiv
taHluaa
تَحلَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHluwaani
يَحلُوَانِ
de två (m) - nutid
Halawaa
حَلَوَا
de två (m) - dåtid
yaHluaa
يَحلَُا
de två (m) - subjunktiv
yaHluaa
يَحلَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHluwaani
تَحلُوَانِ
de två (f) - nutid
Halawataa
حَلَوَتَا
de två (f) - dåtid
taHluaa
تَحلَُا
de två (f) - subjunktiv
taHluaa
تَحلَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHlu
أُحلُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uHlii
أُحلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHluwaa
أُحلُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHluu
أُحلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHluuna
أُحلُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.