Böjningsformer av verbet 'att skämta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ad3abu
أَدعَبُ
jag - nutid
da3abtu
دَعَبتُ
jag - dåtid
'ad3aba
أَدعَبَ
jag - subjunktiv
'ad3ab
أَدعَب
jag - jussiv
du (m)
tad3abu
تَدعَبُ
du (m) - nutid
da3abta
دَعَبتَ
du (m) - dåtid
tad3aba
تَدعَبَ
du (m) - subjunktiv
tad3ab
تَدعَب
du (m) - jussiv
du (f)
tad3abiina
تَدعَبِينَ
du (f) - nutid
da3abti
دَعَبتِ
du (f) - dåtid
tad3abii
تَدعَبِي
du (f) - subjunktiv
tad3abii
تَدعَبِي
du (f) - jussiv
han
yad3abu
يَدعَبُ
han - nutid
da3aba
دَعَبَ
han - dåtid
yad3aba
يَدعَبَ
han - subjunktiv
yad3ab
يَدعَب
han - jussiv
hon
tad3abu
تَدعَبُ
hon - nutid
da3abat
دَعَبَت
hon - dåtid
tad3aba
تَدعَبَ
hon - subjunktiv
tad3ab
تَدعَب
hon - jussiv
vi
nad3abu
نَدعَبُ
vi - nutid
da3abnaa
دَعَبنَا
vi - dåtid
nad3aba
نَدعَبَ
vi - subjunktiv
nad3ab
نَدعَب
vi - jussiv
ni (m)
tad3abuuna
تَدعَبُونَ
ni (m) - nutid
da3abtum
دَعَبتُم
ni (m) - dåtid
tad3abuu
تَدعَبُوا
ni (m) - subjunktiv
tad3abuu
تَدعَبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tad3abna
تَدعَبنَ
ni (f) - nutid
da3abtunna
دَعَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tad3abna
تَدعَبنَ
ni (f) - subjunktiv
tad3abna
تَدعَبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yad3abuuna
يَدعَبُونَ
de (m) - nutid
da3abuu
دَعَبُوا
de (m) - dåtid
yad3abuu
يَدعَبُوا
de (m) - subjunktiv
yad3abuu
يَدعَبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yad3abna
يَدعَبنَ
de (f) - nutid
da3abna
دَعَبنَ
de (f) - dåtid
yad3abna
يَدعَبنَ
de (f) - subjunktiv
yad3abna
يَدعَبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tad3abaani
تَدعَبَانِ
ni två - nutid
da3abtumaa
دَعَبتُمَا
ni två - dåtid
tad3abaa
تَدعَبَا
ni två - subjunktiv
tad3abaa
تَدعَبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yad3abaani
يَدعَبَانِ
de två (m) - nutid
da3abaa
دَعَبَا
de två (m) - dåtid
yad3abaa
يَدعَبَا
de två (m) - subjunktiv
yad3abaa
يَدعَبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tad3abaani
تَدعَبَانِ
de två (f) - nutid
da3abataa
دَعَبَتَا
de två (f) - dåtid
tad3abaa
تَدعَبَا
de två (f) - subjunktiv
tad3abaa
تَدعَبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'id3ab
إِدعَب
du (m) - imperativ
du (f)
'id3abii
إِدعَبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'id3abaa
إِدعَبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'id3abuu
إِدعَبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'id3abna
إِدعَبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.