Böjningsformer av verbet 'att växa, öka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arii3u
أَرِيعُ
jag - nutid
ri3tu
رِعتُ
jag - dåtid
'ari3a
أَرِعَ
jag - subjunktiv
'ari3
أَرِع
jag - jussiv
du (m)
tarii3u
تَرِيعُ
du (m) - nutid
ri3ta
رِعتَ
du (m) - dåtid
tari3a
تَرِعَ
du (m) - subjunktiv
tari3
تَرِع
du (m) - jussiv
du (f)
tarii3iina
تَرِيعِينَ
du (f) - nutid
ri3ti
رِعتِ
du (f) - dåtid
tarii3ii
تَرِيعِي
du (f) - subjunktiv
tarii3ii
تَرِيعِي
du (f) - jussiv
han
yarii3u
يَرِيعُ
han - nutid
raa3a
رَاعَ
han - dåtid
yari3a
يَرِعَ
han - subjunktiv
yari3
يَرِع
han - jussiv
hon
tarii3u
تَرِيعُ
hon - nutid
raa3at
رَاعَت
hon - dåtid
tari3a
تَرِعَ
hon - subjunktiv
tari3
تَرِع
hon - jussiv
vi
narii3u
نَرِيعُ
vi - nutid
ri3naa
رِعنَا
vi - dåtid
nari3a
نَرِعَ
vi - subjunktiv
nari3
نَرِع
vi - jussiv
ni (m)
tarii3uuna
تَرِيعُونَ
ni (m) - nutid
ri3tum
رِعتُم
ni (m) - dåtid
tarii3uu
تَرِيعُوا
ni (m) - subjunktiv
tarii3uu
تَرِيعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tari3na
تَرِعنَ
ni (f) - nutid
ri3tunna
رِعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tari3na
تَرِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tari3na
تَرِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarii3uuna
يَرِيعُونَ
de (m) - nutid
raa3uu
رَاعُوا
de (m) - dåtid
yarii3uu
يَرِيعُوا
de (m) - subjunktiv
yarii3uu
يَرِيعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yari3na
يَرِعنَ
de (f) - nutid
ri3na
رِعنَ
de (f) - dåtid
yari3na
يَرِعنَ
de (f) - subjunktiv
yari3na
يَرِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tarii3aani
تَرِيعَانِ
ni två - nutid
ri3tumaa
رِعتُمَا
ni två - dåtid
tari3aa
تَرِعَا
ni två - subjunktiv
tari3aa
تَرِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yarii3aani
يَرِيعَانِ
de två (m) - nutid
ri3aa
رِعَا
de två (m) - dåtid
yari3aa
يَرِعَا
de två (m) - subjunktiv
yari3aa
يَرِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarii3aani
تَرِيعَانِ
de två (f) - nutid
ri3ataa
رِعَتَا
de två (f) - dåtid
tari3aa
تَرِعَا
de två (f) - subjunktiv
tari3aa
تَرِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
ri3
رِع
du (m) - imperativ
du (f)
rii3ii
رِيعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
rii3aa
رِيعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
rii3uu
رِيعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
ri3na
رِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.