Böjningsformer av verbet 'att tända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uuqidu
أُوقِدُ
jag - nutid
'awqadtu
أَوقَدتُ
jag - dåtid
'uuqid
أُوقِد
jag - subjunktiv
'uuqid
أُوقِد
jag - jussiv
du (m)
tuuqidu
تُوقِدُ
du (m) - nutid
'awqadta
أَوقَدتَ
du (m) - dåtid
tuuqid
تُوقِد
du (m) - subjunktiv
tuuqid
تُوقِد
du (m) - jussiv
du (f)
tuuqidiina
تُوقِدِينَ
du (f) - nutid
'awqadti
أَوقَدتِ
du (f) - dåtid
tuuqidii
تُوقِدِي
du (f) - subjunktiv
tuuqidii
تُوقِدِي
du (f) - jussiv
han
yuuqidu
يُوقِدُ
han - nutid
'awqada
أَوقَدَ
han - dåtid
yuuqid
يُوقِد
han - subjunktiv
yuuqid
يُوقِد
han - jussiv
hon
tuuqidu
تُوقِدُ
hon - nutid
'awqadat
أَوقَدَت
hon - dåtid
tuuqid
تُوقِد
hon - subjunktiv
tuuqid
تُوقِد
hon - jussiv
vi
nuuqidu
نُوقِدُ
vi - nutid
'awqadnaa
أَوقَدنَا
vi - dåtid
nuuqid
نُوقِد
vi - subjunktiv
nuuqid
نُوقِد
vi - jussiv
ni (m)
tuuqiduuna
تُوقِدُونَ
ni (m) - nutid
'awqadtum
أَوقَدتُم
ni (m) - dåtid
tuuqiduu
تُوقِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tuuqiduu
تُوقِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuuqidna
تُوقِدنَ
ni (f) - nutid
'awqadtunna
أَوقَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuuqidna
تُوقِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tuuqidna
تُوقِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuuqiduuna
يُوقِدُونَ
de (m) - nutid
'awqaduu
أَوقَدُوا
de (m) - dåtid
yuuqiduu
يُوقِدُوا
de (m) - subjunktiv
yuuqiduu
يُوقِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuuqidna
يُوقِدنَ
de (f) - nutid
'awqadna
أَوقَدنَ
de (f) - dåtid
yuuqidna
يُوقِدنَ
de (f) - subjunktiv
yuuqidna
يُوقِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuuqidaani
تُوقِدَانِ
ni två - nutid
'awqadtumaa
أَوقَدتُمَا
ni två - dåtid
tuuqidaa
تُوقِدَا
ni två - subjunktiv
tuuqidaa
تُوقِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuuqidaani
يُوقِدَانِ
de två (m) - nutid
'awqadaa
أَوقَدَا
de två (m) - dåtid
yuuqidaa
يُوقِدَا
de två (m) - subjunktiv
yuuqidaa
يُوقِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuuqidaani
تُوقِدَانِ
de två (f) - nutid
'awqadataa
أَوقَدَتَا
de två (f) - dåtid
tuuqidaa
تُوقِدَا
de två (f) - subjunktiv
tuuqidaa
تُوقِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.