Böjningsformer av verbet 'att bli eländig, smalna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aDiiqu
أَضِيقُ
jag - nutid
Diqtu
ضِقتُ
jag - dåtid
'aDiqa
أَضِقَ
jag - subjunktiv
'aDiq
أَضِق
jag - jussiv
du (m)
taDiiqu
تَضِيقُ
du (m) - nutid
Diqta
ضِقتَ
du (m) - dåtid
taDiqa
تَضِقَ
du (m) - subjunktiv
taDiq
تَضِق
du (m) - jussiv
du (f)
taDiiqiina
تَضِيقِينَ
du (f) - nutid
Diqti
ضِقتِ
du (f) - dåtid
taDiiqii
تَضِيقِي
du (f) - subjunktiv
taDiiqii
تَضِيقِي
du (f) - jussiv
han
yaDiiqu
يَضِيقُ
han - nutid
Daaqa
ضَاقَ
han - dåtid
yaDiqa
يَضِقَ
han - subjunktiv
yaDiq
يَضِق
han - jussiv
hon
taDiiqu
تَضِيقُ
hon - nutid
Daaqat
ضَاقَت
hon - dåtid
taDiqa
تَضِقَ
hon - subjunktiv
taDiq
تَضِق
hon - jussiv
vi
naDiiqu
نَضِيقُ
vi - nutid
Diqnaa
ضِقنَا
vi - dåtid
naDiqa
نَضِقَ
vi - subjunktiv
naDiq
نَضِق
vi - jussiv
ni (m)
taDiiquuna
تَضِيقُونَ
ni (m) - nutid
Diqtum
ضِقتُم
ni (m) - dåtid
taDiiquu
تَضِيقُوا
ni (m) - subjunktiv
taDiiquu
تَضِيقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taDiqna
تَضِقنَ
ni (f) - nutid
Diqtunna
ضِقتُنَّ
ni (f) - dåtid
taDiqna
تَضِقنَ
ni (f) - subjunktiv
taDiqna
تَضِقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaDiiquuna
يَضِيقُونَ
de (m) - nutid
Daaquu
ضَاقُوا
de (m) - dåtid
yaDiiquu
يَضِيقُوا
de (m) - subjunktiv
yaDiiquu
يَضِيقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaDiqna
يَضِقنَ
de (f) - nutid
Diqna
ضِقنَ
de (f) - dåtid
yaDiqna
يَضِقنَ
de (f) - subjunktiv
yaDiqna
يَضِقنَ
de (f) - jussiv
ni två
taDiiqaani
تَضِيقَانِ
ni två - nutid
Diqtumaa
ضِقتُمَا
ni två - dåtid
taDiqaa
تَضِقَا
ni två - subjunktiv
taDiqaa
تَضِقَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaDiiqaani
يَضِيقَانِ
de två (m) - nutid
Diqaa
ضِقَا
de två (m) - dåtid
yaDiqaa
يَضِقَا
de två (m) - subjunktiv
yaDiqaa
يَضِقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taDiiqaani
تَضِيقَانِ
de två (f) - nutid
Diqataa
ضِقَتَا
de två (f) - dåtid
taDiqaa
تَضِقَا
de två (f) - subjunktiv
taDiqaa
تَضِقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
Diq
ضِق
du (m) - imperativ
du (f)
Diiqii
ضِيقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
Diiqaa
ضِيقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Diiquu
ضِيقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
Diqna
ضِقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.