Böjningsformer av verbet 'att mäta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhra3u
أَذرَعُ
jag - nutid
dhara3tu
ذَرَعتُ
jag - dåtid
'adhra3a
أَذرَعَ
jag - subjunktiv
'adhra3
أَذرَع
jag - jussiv
du (m)
tadhra3u
تَذرَعُ
du (m) - nutid
dhara3ta
ذَرَعتَ
du (m) - dåtid
tadhra3a
تَذرَعَ
du (m) - subjunktiv
tadhra3
تَذرَع
du (m) - jussiv
du (f)
tadhra3iina
تَذرَعِينَ
du (f) - nutid
dhara3ti
ذَرَعتِ
du (f) - dåtid
tadhra3ii
تَذرَعِي
du (f) - subjunktiv
tadhra3ii
تَذرَعِي
du (f) - jussiv
han
yadhra3u
يَذرَعُ
han - nutid
dhara3a
ذَرَعَ
han - dåtid
yadhra3a
يَذرَعَ
han - subjunktiv
yadhra3
يَذرَع
han - jussiv
hon
tadhra3u
تَذرَعُ
hon - nutid
dhara3at
ذَرَعَت
hon - dåtid
tadhra3a
تَذرَعَ
hon - subjunktiv
tadhra3
تَذرَع
hon - jussiv
vi
nadhra3u
نَذرَعُ
vi - nutid
dhara3naa
ذَرَعنَا
vi - dåtid
nadhra3a
نَذرَعَ
vi - subjunktiv
nadhra3
نَذرَع
vi - jussiv
ni (m)
tadhra3uuna
تَذرَعُونَ
ni (m) - nutid
dhara3tum
ذَرَعتُم
ni (m) - dåtid
tadhra3uu
تَذرَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhra3uu
تَذرَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhra3na
تَذرَعنَ
ni (f) - nutid
dhara3tunna
ذَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhra3na
تَذرَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhra3na
تَذرَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhra3uuna
يَذرَعُونَ
de (m) - nutid
dhara3uu
ذَرَعُوا
de (m) - dåtid
yadhra3uu
يَذرَعُوا
de (m) - subjunktiv
yadhra3uu
يَذرَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhra3na
يَذرَعنَ
de (f) - nutid
dhara3na
ذَرَعنَ
de (f) - dåtid
yadhra3na
يَذرَعنَ
de (f) - subjunktiv
yadhra3na
يَذرَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhra3aani
تَذرَعَانِ
ni två - nutid
dhara3tumaa
ذَرَعتُمَا
ni två - dåtid
tadhra3aa
تَذرَعَا
ni två - subjunktiv
tadhra3aa
تَذرَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhra3aani
يَذرَعَانِ
de två (m) - nutid
dhara3aa
ذَرَعَا
de två (m) - dåtid
yadhra3aa
يَذرَعَا
de två (m) - subjunktiv
yadhra3aa
يَذرَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhra3aani
تَذرَعَانِ
de två (f) - nutid
dhara3ataa
ذَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
tadhra3aa
تَذرَعَا
de två (f) - subjunktiv
tadhra3aa
تَذرَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'idhra3
إِذرَع
du (m) - imperativ
du (f)
'idhra3ii
إِذرَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'idhra3aa
إِذرَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'idhra3uu
إِذرَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'idhra3na
إِذرَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.