Böjningsformer av verbet 'att jämna ut'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufaddinu
أُفَدِّنُ
jag - nutid
faddantu
فَدَّنتُ
jag - dåtid
'ufaddin
أُفَدِّن
jag - subjunktiv
'ufaddin
أُفَدِّن
jag - jussiv
du (m)
tufaddinu
تُفَدِّنُ
du (m) - nutid
faddanta
فَدَّنتَ
du (m) - dåtid
tufaddin
تُفَدِّن
du (m) - subjunktiv
tufaddin
تُفَدِّن
du (m) - jussiv
du (f)
tufaddiniina
تُفَدِّنِينَ
du (f) - nutid
faddanti
فَدَّنتِ
du (f) - dåtid
tufaddinii
تُفَدِّنِي
du (f) - subjunktiv
tufaddinii
تُفَدِّنِي
du (f) - jussiv
han
yufaddinu
يُفَدِّنُ
han - nutid
faddana
فَدَّنَ
han - dåtid
yufaddin
يُفَدِّن
han - subjunktiv
yufaddin
يُفَدِّن
han - jussiv
hon
tufaddinu
تُفَدِّنُ
hon - nutid
faddanat
فَدَّنَت
hon - dåtid
tufaddin
تُفَدِّن
hon - subjunktiv
tufaddin
تُفَدِّن
hon - jussiv
vi
nufaddinu
نُفَدِّنُ
vi - nutid
faddannaa
فَدَّنَّا
vi - dåtid
nufaddin
نُفَدِّن
vi - subjunktiv
nufaddin
نُفَدِّن
vi - jussiv
ni (m)
tufaddinuuna
تُفَدِّنُونَ
ni (m) - nutid
faddantum
فَدَّنتُم
ni (m) - dåtid
tufaddinuu
تُفَدِّنُوا
ni (m) - subjunktiv
tufaddinuu
تُفَدِّنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufaddinna
تُفَدِّنَّ
ni (f) - nutid
faddantunna
فَدَّنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufaddinna
تُفَدِّنَّ
ni (f) - subjunktiv
tufaddinna
تُفَدِّنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufaddinuuna
يُفَدِّنُونَ
de (m) - nutid
faddanuu
فَدَّنُوا
de (m) - dåtid
yufaddinuu
يُفَدِّنُوا
de (m) - subjunktiv
yufaddinuu
يُفَدِّنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufaddinna
يُفَدِّنَّ
de (f) - nutid
faddanna
فَدَّنَّ
de (f) - dåtid
yufaddinna
يُفَدِّنَّ
de (f) - subjunktiv
yufaddinna
يُفَدِّنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tufaddinaani
تُفَدِّنَانِ
ni två - nutid
faddantumaa
فَدَّنتُمَا
ni två - dåtid
tufaddinaa
تُفَدِّنَا
ni två - subjunktiv
tufaddinaa
تُفَدِّنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufaddinaani
يُفَدِّنَانِ
de två (m) - nutid
faddanaa
فَدَّنَا
de två (m) - dåtid
yufaddinaa
يُفَدِّنَا
de två (m) - subjunktiv
yufaddinaa
يُفَدِّنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufaddinaani
تُفَدِّنَانِ
de två (f) - nutid
faddanataa
فَدَّنَتَا
de två (f) - dåtid
tufaddinaa
تُفَدِّنَا
de två (f) - subjunktiv
tufaddinaa
تُفَدِّنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.