Böjningsformer av verbet 'att förse'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'utiiHu
أُتِيحُ
jag - nutid
'ataHtu
أَتَحتُ
jag - dåtid
'utyiH
أُتيِح
jag - subjunktiv
'utyiH
أُتيِح
jag - jussiv
du (m)
tutiiHu
تُتِيحُ
du (m) - nutid
'ataHta
أَتَحتَ
du (m) - dåtid
tutyiH
تُتيِح
du (m) - subjunktiv
tutyiH
تُتيِح
du (m) - jussiv
du (f)
tutiiHiina
تُتِيحِينَ
du (f) - nutid
'ataHti
أَتَحتِ
du (f) - dåtid
tutyiHii
تُتيِحِي
du (f) - subjunktiv
tutyiHii
تُتيِحِي
du (f) - jussiv
han
yutiiHu
يُتِيحُ
han - nutid
'ataaHa
أَتَاحَ
han - dåtid
yutyiH
يُتيِح
han - subjunktiv
yutyiH
يُتيِح
han - jussiv
hon
tutiiHu
تُتِيحُ
hon - nutid
'ataaHat
أَتَاحَت
hon - dåtid
tutyiH
تُتيِح
hon - subjunktiv
tutyiH
تُتيِح
hon - jussiv
vi
nutiiHu
نُتِيحُ
vi - nutid
'ataHnaa
أَتَحنَا
vi - dåtid
nutyiH
نُتيِح
vi - subjunktiv
nutyiH
نُتيِح
vi - jussiv
ni (m)
tutiiHuuna
تُتِيحُونَ
ni (m) - nutid
'ataHtum
أَتَحتُم
ni (m) - dåtid
tutyiHuu
تُتيِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tutyiHuu
تُتيِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tutiHna
تُتِحنَ
ni (f) - nutid
'ataHtunna
أَتَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tutyiHna
تُتيِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tutyiHna
تُتيِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yutiiHuuna
يُتِيحُونَ
de (m) - nutid
'ataaHuu
أَتَاحُوا
de (m) - dåtid
yutyiHuu
يُتيِحُوا
de (m) - subjunktiv
yutyiHuu
يُتيِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yutiHna
يُتِحنَ
de (f) - nutid
'ataHna
أَتَحنَ
de (f) - dåtid
yutyiHna
يُتيِحنَ
de (f) - subjunktiv
yutyiHna
يُتيِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tutiiHaani
تُتِيحَانِ
ni två - nutid
'ataHtumaa
أَتَحتُمَا
ni två - dåtid
tutyiHaa
تُتيِحَا
ni två - subjunktiv
tutyiHaa
تُتيِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yutiiHaani
يُتِيحَانِ
de två (m) - nutid
'ataaHaa
أَتَاحَا
de två (m) - dåtid
yutyiHaa
يُتيِحَا
de två (m) - subjunktiv
yutyiHaa
يُتيِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tutiiHaani
تُتِيحَانِ
de två (f) - nutid
'ataaHataa
أَتَاحَتَا
de två (f) - dåtid
tutyiHaa
تُتيِحَا
de två (f) - subjunktiv
tutyiHaa
تُتيِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.