Böjningsformer av verbet 'att ha kolik'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amghuSu
أَمغُصُ
jag - nutid
maghaStu
مَغَصتُ
jag - dåtid
'amghuSa
أَمغُصَ
jag - subjunktiv
'amghuS
أَمغُص
jag - jussiv
du (m)
tamghuSu
تَمغُصُ
du (m) - nutid
maghaSta
مَغَصتَ
du (m) - dåtid
tamghuSa
تَمغُصَ
du (m) - subjunktiv
tamghuS
تَمغُص
du (m) - jussiv
du (f)
tamghuSiina
تَمغُصِينَ
du (f) - nutid
maghaSti
مَغَصتِ
du (f) - dåtid
tamghuSii
تَمغُصِي
du (f) - subjunktiv
tamghuSii
تَمغُصِي
du (f) - jussiv
han
yamghuSu
يَمغُصُ
han - nutid
maghaSa
مَغَصَ
han - dåtid
yamghuSa
يَمغُصَ
han - subjunktiv
yamghuS
يَمغُص
han - jussiv
hon
tamghuSu
تَمغُصُ
hon - nutid
maghaSat
مَغَصَت
hon - dåtid
tamghuSa
تَمغُصَ
hon - subjunktiv
tamghuS
تَمغُص
hon - jussiv
vi
namghuSu
نَمغُصُ
vi - nutid
maghaSnaa
مَغَصنَا
vi - dåtid
namghuSa
نَمغُصَ
vi - subjunktiv
namghuS
نَمغُص
vi - jussiv
ni (m)
tamghuSuuna
تَمغُصُونَ
ni (m) - nutid
maghaStum
مَغَصتُم
ni (m) - dåtid
tamghuSuu
تَمغُصُوا
ni (m) - subjunktiv
tamghuSuu
تَمغُصُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamghuSna
تَمغُصنَ
ni (f) - nutid
maghaStunna
مَغَصتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamghuSna
تَمغُصنَ
ni (f) - subjunktiv
tamghuSna
تَمغُصنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamghuSuuna
يَمغُصُونَ
de (m) - nutid
maghaSuu
مَغَصُوا
de (m) - dåtid
yamghuSuu
يَمغُصُوا
de (m) - subjunktiv
yamghuSuu
يَمغُصُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamghuSna
يَمغُصنَ
de (f) - nutid
maghaSna
مَغَصنَ
de (f) - dåtid
yamghuSna
يَمغُصنَ
de (f) - subjunktiv
yamghuSna
يَمغُصنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamghuSaani
تَمغُصَانِ
ni två - nutid
maghaStumaa
مَغَصتُمَا
ni två - dåtid
tamghuSaa
تَمغُصَا
ni två - subjunktiv
tamghuSaa
تَمغُصَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamghuSaani
يَمغُصَانِ
de två (m) - nutid
maghaSaa
مَغَصَا
de två (m) - dåtid
yamghuSaa
يَمغُصَا
de två (m) - subjunktiv
yamghuSaa
يَمغُصَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamghuSaani
تَمغُصَانِ
de två (f) - nutid
maghaSataa
مَغَصَتَا
de två (f) - dåtid
tamghuSaa
تَمغُصَا
de två (f) - subjunktiv
tamghuSaa
تَمغُصَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'umghuS
أُمغُص
du (m) - imperativ
du (f)
'umghuSii
أُمغُصِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'umghuSaa
أُمغُصَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'umghuSuu
أُمغُصُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'umghuSna
أُمغُصنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.