Böjningsformer av verbet 'att hoppa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anuTTu
أَنُطُّ
jag - nutid
naTaTtu
نَطَطتُ
jag - dåtid
'anuTTa
أَنُطَّ
jag - subjunktiv
'anuTTa
أَنُطَّ
jag - jussiv
du (m)
tanuTTu
تَنُطُّ
du (m) - nutid
naTaTta
نَطَطتَ
du (m) - dåtid
tanuTTa
تَنُطَّ
du (m) - subjunktiv
tanuTTa
تَنُطَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tanuTTiina
تَنُطِّينَ
du (f) - nutid
naTaTti
نَطَطتِ
du (f) - dåtid
tanuTTii
تَنُطِّي
du (f) - subjunktiv
tanuTTii
تَنُطِّي
du (f) - jussiv
han
yanuTTu
يَنُطُّ
han - nutid
naTTa
نَطَّ
han - dåtid
yanuTTa
يَنُطَّ
han - subjunktiv
yanuTTa
يَنُطَّ
han - jussiv
hon
tanuTTu
تَنُطُّ
hon - nutid
naTTat
نَطَّت
hon - dåtid
tanuTTa
تَنُطَّ
hon - subjunktiv
tanuTTa
تَنُطَّ
hon - jussiv
vi
nanuTTu
نَنُطُّ
vi - nutid
naTaTnaa
نَطَطنَا
vi - dåtid
nanuTTa
نَنُطَّ
vi - subjunktiv
nanuTTa
نَنُطَّ
vi - jussiv
ni (m)
tanuTTuuna
تَنُطُّونَ
ni (m) - nutid
naTaTtum
نَطَطتُم
ni (m) - dåtid
tanuTTuu
تَنُطُّوا
ni (m) - subjunktiv
tanuTTuu
تَنُطُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanTuTna
تَنطُطنَ
ni (f) - nutid
naTaTtunna
نَطَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanTuTna
تَنطُطنَ
ni (f) - subjunktiv
tanTuTna
تَنطُطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanuTTuuna
يَنُطُّونَ
de (m) - nutid
naTTuu
نَطُّوا
de (m) - dåtid
yanuTTuu
يَنُطُّوا
de (m) - subjunktiv
yanuTTuu
يَنُطُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanTuTna
يَنطُطنَ
de (f) - nutid
naTaTna
نَطَطنَ
de (f) - dåtid
yanTuTna
يَنطُطنَ
de (f) - subjunktiv
yanTuTna
يَنطُطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanuTTaani
تَنُطَّانِ
ni två - nutid
naTaTtumaa
نَطَطتُمَا
ni två - dåtid
tanuTTaa
تَنُطَّا
ni två - subjunktiv
tanuTTaa
تَنُطَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yanuTTaani
يَنُطَّانِ
de två (m) - nutid
naTaTaa
نَطَطَا
de två (m) - dåtid
yanuTTaa
يَنُطَّا
de två (m) - subjunktiv
yanuTTaa
يَنُطَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanuTTaani
تَنُطَّانِ
de två (f) - nutid
naTaTataa
نَطَطَتَا
de två (f) - dåtid
tanuTTaa
تَنُطَّا
de två (f) - subjunktiv
tanuTTaa
تَنُطَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
nuTTa
نُطَّ
du (m) - imperativ
du (f)
nuTTii
نُطِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
nuTTaa
نُطَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
nuTTuu
نُطُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unTuTna
أُنطُطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.