Böjningsformer av verbet 'att skrika gällt'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSirru
أَصِرُّ
jag - nutid
Sarartu
صَرَرتُ
jag - dåtid
'aSirra
أَصِرَّ
jag - subjunktiv
'aSirra
أَصِرَّ
jag - jussiv
du (m)
taSirru
تَصِرُّ
du (m) - nutid
Sararta
صَرَرتَ
du (m) - dåtid
taSirra
تَصِرَّ
du (m) - subjunktiv
taSirra
تَصِرَّ
du (m) - jussiv
du (f)
taSirriina
تَصِرِّينَ
du (f) - nutid
Sararti
صَرَرتِ
du (f) - dåtid
taSirrii
تَصِرِّي
du (f) - subjunktiv
taSirrii
تَصِرِّي
du (f) - jussiv
han
yaSirru
يَصِرُّ
han - nutid
Sarra
صَرَّ
han - dåtid
yaSirra
يَصِرَّ
han - subjunktiv
yaSirra
يَصِرَّ
han - jussiv
hon
taSirru
تَصِرُّ
hon - nutid
Sarrat
صَرَّت
hon - dåtid
taSirra
تَصِرَّ
hon - subjunktiv
taSirra
تَصِرَّ
hon - jussiv
vi
naSirru
نَصِرُّ
vi - nutid
Sararnaa
صَرَرنَا
vi - dåtid
naSirra
نَصِرَّ
vi - subjunktiv
naSirra
نَصِرَّ
vi - jussiv
ni (m)
taSirruuna
تَصِرُّونَ
ni (m) - nutid
Sarartum
صَرَرتُم
ni (m) - dåtid
taSirruu
تَصِرُّوا
ni (m) - subjunktiv
taSirruu
تَصِرُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSrirna
تَصرِرنَ
ni (f) - nutid
Sarartunna
صَرَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSrirna
تَصرِرنَ
ni (f) - subjunktiv
taSrirna
تَصرِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSirruuna
يَصِرُّونَ
de (m) - nutid
Sarruu
صَرُّوا
de (m) - dåtid
yaSirruu
يَصِرُّوا
de (m) - subjunktiv
yaSirruu
يَصِرُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSrirna
يَصرِرنَ
de (f) - nutid
Sararna
صَرَرنَ
de (f) - dåtid
yaSrirna
يَصرِرنَ
de (f) - subjunktiv
yaSrirna
يَصرِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSirraani
تَصِرَّانِ
ni två - nutid
Sarartumaa
صَرَرتُمَا
ni två - dåtid
taSirraa
تَصِرَّا
ni två - subjunktiv
taSirraa
تَصِرَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSirraani
يَصِرَّانِ
de två (m) - nutid
Sararaa
صَرَرَا
de två (m) - dåtid
yaSirraa
يَصِرَّا
de två (m) - subjunktiv
yaSirraa
يَصِرَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSirraani
تَصِرَّانِ
de två (f) - nutid
Sararataa
صَرَرَتَا
de två (f) - dåtid
taSirraa
تَصِرَّا
de två (f) - subjunktiv
taSirraa
تَصِرَّا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
Surra
صُرَّ
du (m) - imperativ
du (f)
Surrii
صُرِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
Surraa
صُرَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
Surruu
صُرُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSrurna
أُصرُرنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.